En nödvändig utopi

Hur kommer människan klara att gå in i framtiden?
Det hänger på hur vi löser våra två stora huvudproblem.

1. Hur skall vi kunna ersätta fossil energi och kärnkraft och få fram de stora mängder koncentrerad energi som krävs för att kunna behålla vår livsstil?
2. Hur skall vi komma i harmoni med varandra och naturen, dvs lösa klimathotet, sluta skövla regnskogar och fiska ut haven men ändå ha mat till alla? Hur behåller vi ekologisk mångfald och får slut på religiösa och militära konflikter? 

Båda hänger ihop och handlar om energi. Allt är ju energi, egentligen.
Kunde vi bara få fri tillgång till oändligt med energi så skulle vi kunna avsalta havsvattnet och få öknarna att blomma igen och skapa vårt Samarkand. Harmonin skulle vara återställd igen.

Eller så startar vi ett tredje förödande världskrig.

Tänk om det är så att vi måste lösa den andra frågan först innan vi är mogna att hantera en fri tillgång till universums outtömliga energi?

Dom säger att det är bråttom.

Vi började för 5 - 10 000 år sen, med jordbruk, samhällen, makt och egendom ... och nu är vi här.

Tänk om ...
För att snabbt kunna byta spår behöver vi tänka om - i grunden.

Just nu håller vi på med det. Vi är mitt inne i ett paradigmskifte. När en tillräckligt stor mängd frågor saknar tillfredsställande svar i det gamla ramverket så byter "man upp sig" till ett nytt tänkesätt som ger bättre svar.

Frågor som: Vad är kärlek? Vad är medvetandet? Hur uppstår känslor som empati i hjärnan? Hur kan man förklara alla obegripliga fenomen vi ser i djurvärlden?
T o m de synnerligen naturvetenskapliga frågorna - Vad är energi egentligen? Vad är den elektriska kraften i grund och botten? saknar svar.

Frågan om medvetandet är just nu den "hårda nöten" som delar in vetenskapsmännen i två läger.

• Det klassiska tänket ( = gamla paradigmet) är att medvetandet uppstår som ett resultat av hjärnas aktivitet.
• Det nya paradigmet utgår från att medvetandet är "utanför" hjärnan! 

Det nya
Medvetandet är ett kosmiskt fält av intelligent, kreativ energi i ständig rörelse. Hjärnan är ett biologiskt verktyg som skapar en bild av det omgivande energiflödet som den projicerar in i medvetandet. Där uppstår upplevelsen.

Men det är egentligen fel att säga att upplevelsen uppstår utanför hjärnan. Hjärnan är ju en del av medvetandet.

Den verklighet vi upplever är alltså en konstruktion av hjärnan som gör att tillvaron som människa blir hanterbar. "Verkligheten" blir så här som vi ser den eftersom vi är just människor. Bin ser troligen en annan verklighet.

Donald Hoffman är en forskare på hjärnans kognitiva funktioner. Han har skapat en metafor som gör det lättare att begripa. Verkligheten som vi upplever den är ett interface, precis som bilden på dataskärmen är en begriplig bild av vad som händer inuti datorn. Vi behöver inte befatta oss med datorns programkoder eller elektroniken utan kan jobba med det som händer på skärmen.

Han har en intressant föreläsning på TED: Donald Hoffman: Do we see reality as it is?

Vad har det för betydelse?
Om medvetandet är energi som skapar hjärnan - som skapar vår verklighet, då inser vi att vi är samma medvetande. Därmed är vi alla samma helhet, vi är delar av samma helhet som allt annat i universum.

Med den insikten ändrar vi plötsligt vårt förhållningssätt till varandra och till naturen.

Det kommer inte att finnas något vi och dom, mitt och ditt, gott och ont eller ens rätt och fel.

Ateister och religiösa kommer att kunna mötas över en kopp te.  Ordet Gud tillhör det gamla paradigmet. Allt är Liv. De obesvarade, existensiella frågorna behöver inte längre förpassas till religionerna. I det nya paradigmet omfattar naturvetenskapen även de andliga frågorna.

Då vet vi intuitivt hur vi skall hantera energi utan att skada eller missbruka, precis lika naturligt som vi vet hur vi skall hantera eld så att den gör enbart nytta.

Då vet vi att vi skall dela livsrummet och resurserna med alla andra levande varelser eftersom vi är lika beroende av varandra som cellerna i en kropp.

Då vet vi hur vi skall utföra kärleksfulla handlingar, eftersom vi är kärlek och medkänsla med allt.

Det låter som en utopi - men vad är alternativet?

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Intellektuell Hybris

Ett underbart citat ur en  anställningsintervju:
- Lider du utav Hybris?
- Nej, jag kan inte säga att jag lider av det.

Människan, speciellt den västerländska kulturens människa, lider av en skev självbild, en arrogant överlägsenhet som ger oss rätten att förse oss på hela ekosystemets bekostnad. Vi har drabbats av en övertro på vår intellektuella kapacitet. Hybris är nog det rätta ordet för sånt.

Den har dessutom förstärkts av vår förmåga att utnyttja fossil energi (kol, olja och naturgas) samt kärnkraft. Precis som heroinet verkar som en sagolik välsignelse från början leder den till ökat missbruk och tar till slut knäcken på oss.

Intellektuell Hybris och ett drogliknande beroende av energi är en dålig kombination som lett oss till randen av utplåning.

Kärnvapnen var ett reellt hot om undergång på 1950 - 60 talen, om vi hade agerat och tryckt på knappen.

Skillnaden med det nya hotet är att om vi inte agerar så går vi under. Det skrämmande är att vi vetat allt det här ända sedan Romklubbens Tillväxtens gränser 1972. Ändå fortsätter vi, med den drucknes envishet, att hitta på ursäkter för vårt missbruk. 

Nu gäller det att nyktra till
Dags för ett 12-stegsprogram för energimissbrukare - AE.

Första steget är att erkänna att vi är fast i ett missbruk och behöver hjälp utifrån, rättare sagt inifrån.

Nästa steg är att inse och erkänna att det finns en kraft och en visdom som är större än vår samlade intellektuella kunskap.

Naturens och Livets inneboende, kreativa intelligens - själva kosmos - är vida överlägset människans intellektuella förmågor.

Min övertro på intellektet stänger av mig och stryper Livets förmåga att uttrycka sig genom den resurs som just jag är är. Det är effekten av Hybris och det är ett kollektivt fenomen.

Vi uppmuntrar och indoktrinerar varandra dagligen i att kapa av bandet med Livet och förstärker en tro på att det är vi själva som fixar det här.

Obs! Det här handlar inte om religion. Det handlar om vår andliga intelligens, vårt SQ, vår förmåga att knyta an till det Liv som vi är, det Liv som uttrycker sig som dig, lever och upplever genom dig.

När du mediterar och vilar i din inre stillhet tränar du din förmåga att knyta an till Livet.

När du är i total närvaro i det du gör, när du är själva görandet, tränar du också din SQ, din andliga intelligens.

När du är i ett kreativt tillstånd, när du förlorar dig i tid och rum och är i ett flow-tillstånd, då lever Livet genom dig. Det skapas något helt nytt genom dig, något som aldrig funnits tidigare. Det är Livet och naturens kreativa energi som uttrycker sig genom den resurs som du är. Du blockerar inte flödet med intellektets fixa idéer eller synpunkter, rädslor eller begränsningar. Livet lever fritt genom dig.

I det tillståndet skapas nya kreativa lösningar. Livet använder sig av dina färdigheter, talanger, intellekt och det du lärt dig. Livet uttrycker sig genom dina unika förmågor och det skapas något nytt.

Alla kan det här. Det är inte bara något som konstnärer och uppfinnare håller på med.

När vi har tillit och tillåter Livet leva genom den här kroppen/personligheten, när vi medvetet kan koppla bort egot långa stunder har vi ett högt SQ och vi har förmågan att leva livet fullt ut.

Egot är ett nödvändigt verktyg, annars skulle vi inte fungera överhuvudtaget, men vi skall befria oss från tron att vi är själva egot.

När vi istället är Livet så gör vi inte våld på naturen och ekosystemet, då skapar vi inte konflikter och girighet. Då slipper vi krig, religion och politik. För att inte tala om klimathotet ...

Det låter som en utopi och omöjligt att uppnå i tid. Men det handlar bara om ett uppvaknande som är närmare än ett andetag.

Men du måste våga ....

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Grundbulten

När jag låg i mammas mage var jag ett med hennes kropp, till och med sen när jag låg ovanpå hennes mage. Navelstängen var inte avklippt än och vi tittade varandra djupt in i ögonen.

Det där har vi alla varit med om, både du och jag, Putin, Barack Obama, Hitler, Jesus och alla andra, onda som goda.

Vad tror du hade hänt om den där intensiva samhörighetskänslan aldrig hade upphört? Ingen av oss kommer ihåg hur det kändes men många mödrar har berättat om hur det var att titta in i det nyfödda barnets ögon. Det vara som att titta in i evigheten, in i själva Livet. Det var bara kärlek.

Även efter att navelsträngen har klippts av finns känslan av samhörighet och av att vara ett med barnet. Ett helt år sitter känslan kvar hos barnet och psykologerna säger att det tar sin tid innan Jag-känslan uppstår i barnet.

Ungefär vid 9-årsåldern är egot fullt utvecklat och separationen från mamman blir sen allt starkare med åren. Vi glömmer, men det finns en oro och en längtan tillbaka till känslan av ovillkorlig kärlek som vi hade då. Vi famlar efter något som vi inte riktigt greppar eller förstår.

Ibland kan vi ha glimtar. När vi kelar med kattungar, upplever utsikten från en bergstopp eller hör någon riktigt fin livekonsert. Det finns många tillfällen men dom är ofta korta och sen kommer allvaret igen.

Men hur skulle det sett ut om vi aldrig förlorade känslan av att vara Livet istället för Jaget? Hur skulle det se ut ut om alla kände att de hörde samman i samma Liv och som levde i allt som är i naturen och universum?

Då skulle det inte finnas ord som jag, mig eller mitt. Då skulle det inte finnas begrepp som vi och dom. Det skulle inte finnas goda och onda människor, ingen egoism, girighet eller någon annan av dödssynderna.

Det skulle över huvud taget inte finnas behov för några religioner, inga häxbränningar, ingen judeförföljelse genom hela medeltiden, ingen Förintelse, ingen Palestina-Israelkonflikt, ingen slavhandel, kolonialism, indianutrotning eller utplånande av alla andra ursprungskulturer. Ingen  terrorism, al-Qaida, drönare eller IS.

Människan skulle inte heller ha drabbats av hybris och inbillat sig att hon är en kopia av Skaparen himself, med rätt att fiska ut haven, hugga ner regnskogarna eller fördärva klimatet och utrota djur för sitt höga nöjes skull.

Men nu är det ju som det är och det kan man ju fundera över. Livet och naturen och hela Universum är ju så finurligt och elegant att man hisnar när vi ser hur väl allt fungerar och samspelar.

Och så har vi Människan, en fullkomligt dysfunktionell skapelse som beter sig som en cancercell som förser sig själv på hela organismens bekostnad.

Kanske det ändå är OK att det är som det har blivit. Som ett dataspel för att verkligen få uppleva hur det känns med konflikter och girighet, inferno och umbärande, när vi får spela ut det för fullt. Det kanske är en virtuell verklighet vi lever i.

Eller också är det en utvecklingsfas människan går igenom. Till slut har det gått så långt att vi vaknar upp och minns igen ... Det var bara en dröm alltihop. Vi kan slappna av.

Det är inte som vi tror ...

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Meditation - vad är jag då?

En form av meditation är att att sitta helt still och inte tänka på något.
Jag sitter så stilla så att jag till slut inte upplever min kropp. Jag använder inte kroppen. Det är som om den försvinner.

Sen finns det olika tekniker för att få stopp på tankeverksamheten. Till slut stannar tankarna upp, åtminstone långa intervaller. Då används inte intellektet.
Vad är jag då och vart tar jag vägen? Jag är fullständigt vaken och alert men Björn finns egentligen inte under meditationen. Jag är själva varandet.

Den ultimata meditationen skulle egentligen kunna vara döden om den inte vore så definitiv. Livet skulle leva vidare men Livet skulle inte ha någon Björn att uttrycka sig genom längre.

Fast mystikerna säger faktiskt: "Du måste lära dig dö medan du fortfarande lever så att du kan leva livet fullt ut." Vad vill dom säga? Att Livet är så mycket mer än personen Björn som det uttrycker sig som, för tillfället.

"Att meditera är att träna sina andliga muskler" sa Swami Suhksmananda när han rådde oss att meditera en kvart om dagen.

Det kanske just är det jag lär mig med regelbunden meditation. Jag tränar upp mig att koppla av kroppen och sinnet och att uppleva att jag lever fast jag inte använder det som jag kallar "mig" eller Björn.

Skulle det förändra något? Jaget blir inte så viktigt. Allt är Liv och det blir viktigare. Det kanske inte är jag som gör mitt liv utan att det är Livet som gör Björn? Kanske jag kan sluta att ha "jag, mig och mitt" som referens och istället ha Livet och naturen som referens.

Tänk om det är så enkelt - men det är inte lätt.

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Väljer vi med hjärtat eller huvudet?

"Evolution and all hopes for a better world rest in the fearlessness and open-hearted vision of people who embrace life.” ~ John Lennon

I andliga eller yogiska sammanhang säger man ibland att det finns två krafter som driver oss - kärlek och rädsla. Kärlek från hjärtat och rädslan sitter i huvudet. Det är en tankemodell.
En del är känslomänniskor och andra är rationella. Sen finns allt där emellan. Dessutom verkar det variera. Under perioder av passion, förälskelse eller hänförelse finns ingen rädsla. Då är allt möjligt.
Rädsla blockerar oss
När vi oroar oss för morgondagen, nästa dags problem eller framtidens katastrofhot, är det rädslan som gripit tag om oss. Den blockerar Livets flöde.
Framtidens tankar är inte tänkta än. Kreativa lösningar kommer ur nya tankar som aldrig har tänkts tidigare.
Kreativitet är just skapandet av något som aldrig funnits tidigare!
Vi tänker inte då vi skapar nytt. Det bara sker - i ett avslappnat tillstånd.
Archimedes låg i sitt varma badkar när han plötsligt kom på sin princip och Einstein spelade ofta fiol,  "... för då löser jag problemen lättare."
Många vaknar tidigt på morgonen och har lösningen på det som körde fast dagen innan.
Livet skapar genom oss
Det är Livets skapande, medvetna energi som uttrycker sig genom oss vid sådana tillfällen.
Liv vill förändring. Liv vill utveckling.
Kroppen och sinnet är den resurs som Livet har skapat för att kunna uttrycka sig genom.
Där samlas kunskaper och erfarenheter, det ackumuleras och delas med andra genom språk och information. Livet använder våra resurser och skapar, det som aldrig tidigare funnits, genom människans resurser.
Just nu är vi 7 miljarder människor som kan skapa nya kreativa lösningar som vi inte kan föreställa oss. Rädsla blockerar kreativiteten och skapandet. Rädsla kan göra att hela vårt tillvaro bara blir en strävan efter trygghet och förutsägbarhet.
"Naturlig" rädsla
Visst skall vi skall vara rädda ibland. Självbevarelsedriften är bra. Vi står inte kvar om ett tåg kommer rusande emot oss eller vi leker inte med giftormar. Men ofta använder vår unika förmåga till att bygga upp tankar och fobier som bara bromsar Livets flöde. Vi lever, kanske förnuftigt men förkrymta.
Släpp kontrollen
Kreativitet är inte förutsägbart men vi kan skapa förutsättningar genom att slappna av och öppna oss för Livets flöde.
Det är inte jag som lever livet. Det är Livet som lever mig. När jag upplever det, på riktigt, då kommer en otrolig befrielse. Jag kan släppa kontrollen och tillåta mig bli levd, att bara vara processen och en del av helheten.
Balans
Jag kan öppna mig för Livet och leva i en sund balans mellan kärlek och rädsla, känsla och förnuft, kreativitet och trygghet. Det är väl det som är att vara människa.

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Religion leder oss i fördärvet

Det gemensamma mellan SD och IS är att deras politik har sin rot i rädsla för det som sker just nu och vill på något sätt vrida utvecklingen tillbaka till något tryggare som fanns tidigare. IS vill tydligen tillbaka till tiden då Mohammed levde och SD vill se Sverige som det var då det var som mest svenskt. Kanske är det Karl den XII:s stormaktstid dom önskar sig tillbaka till, djupast inne.
De har båda ett "Vi och dom"-tänkande. Vi är alltid de goda och dom är de onda som skall bekämpas med alla medel. Det är i grunden ett religiöst tänkesätt.

Attentaten på World Trade Centre byggde på samma tänk. Den västerländska livsstilen är djävulens verk med USA som motor och tvillingtornen som monument över globaliseringen. Allah uppmanar oss att bekämpa den västerländska dekadensen. Alla medel är tillåtna. Vi står för det goda och ondskan skall utrotas, sett ur Al Qaidas synvinkel.

Allas krig mot alla
Men om vi ser situationen idag, dagen efter Ryssland också har börjat bomba i Syrien, så är det IS som är ondskan och måste stoppas. Så nu bombar både USA och Ryssland i samma land, samtidigt som rebeller och motståndsrörelser gemensamt mal ner landet.
Vi måste få ett slut på krigandet - men hur då?

Det har vi hört förut men det går inte att bomba bort en idé som slagit rot i folk. Lyndon Jonsson försökte bomba bort en kommunismen, åtminstone stoppa utbredningen - Vi skall bomba dem tillbaka till stenåldern, sa han när Vietnamkriget var som värst. Den gången var det Viet Cong, Che Guevara och Kuba som var den svarta ondskan som hotade godhetens utveckling. Vi är de goda - dom är de onda. Det är en kamp mellan de vita och de svarta.

Dualismen är problemet.
Dualism är ett tänkesätt som utgår från att vi är separata individer som en Skapare satt i en värld fylld av möjligheter men också av den ondes hot. Det leder leder till en kamp mellan det goda och det onda, Skaparen och Djävulen där människan är Skaparens avbild. En agent 007 med rätt att döda. Det har sina rötter i våra kulturer som vilar på kristendomen och islam, båda med ett gemensamt ursprung - judendomen. Det är religionernas dualistiska språkbruk som ligger till grund för vår kultur där vi dagligen indoktrineras att tänka - vi och dom, rätt och fel.

Paradexemplet är Israel - Palestinakonflikten, en till synes helt omöjlig knut att lösa. Bägge sidor är de onda eller de goda, beroende på vilken sida man står på.

Oneness eller enhet.
Tänk om alla människor istället skulle genomsyras av en känsla av att vi alla ingår i en gemensam process av föränderlig energi. Vi skulle inte ens säga "vi alla" utan allt är samma flöde. Samma Liv lever genom allt och alla. Liv är en skapande, kreativ, intelligent energi som hela tiden vill förändring och som manifesterar sig i den materiella värld vi upplever. Det är inte ens "vi som individer" som upplever världen utan Livet upplever sig själv i det medvetande som är Livet själv.

Då finns det inga konflikter för det finns inga separata individer som identifierar sig med sin historia.
Palestinier och israeler blir plötsligt ett folk som lever med de här förutsättningarna, det här vattnet, den här marken och de här resurserna och gör det bästa av det gemensamma Livet som de är och som de tillhör.

Tankarna ställer till det
Det är den speciella tänkande, reflekterande förmågan som just människa har, som ställer till problemen, konflikterna, krigen, ondskan och godheten. Det var den unika förmågan som skapade talet, språken, böckerna, religionerna, moralerna, politiken, lagar, samhällen, länder gränser, pengar, makt och förtryck. Men det finns inte gott och ont, rätt och fel. Det är som det är.

Den totala överlägsenheten i biologisk konkurrens som följde med vårt tänkande hotar nu oss själva, som art och som planet. Själva Livet är aldrig hotat.

Religion - ett hinder
Slopa religionerna. Det finns ingen separat Skapare. Det är Livet som förändras - hela tiden. Människan är i den här processen av förändring.

Att av rädsla klamra oss fast vid religionernas föråldrade dualistiska språkbruk och tänkesätt blockerar den evolutionära utvecklingen som människan just nu går igenom. Släpp historierna om gudarna, det goda och det onda som skall bekämpas. Det finns ingen ondska, bara identifikation med tänkesätt och idéer, religioner och politik.

Ha tillit till att Livet är Kärlek. Det ser du om du öppnar ögonen för det fantastiska i Livet och naturen. Du behöver inte tro på Livet - du upplever det.

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Vad är medvetandet?

Ord är bara symboler
Vi har flera olika namn på snö: nysnö, pudersnö, kramsnö, blötsnö, blask, skare och kanske några fler.
Samerna har säkert femtio olika namn på snö i sitt språk, därför snön är viktigare och mer intressant för dem än för oss.
Vår urbaniserade livsstil kommer nog att göra att vi bara får ett ord för snö kvar, allt annat kommer att låta ålderdomligt och dör så småningom ut.

Ordet Medvetande
I svenska språket har vi bara ett ord för medvetandet. I engelskan finns det i alla fall två ord, consciousness och awareness.
På sanskrit finns det 25 olika namn för begreppet "medvetande". Sanskrit är ett språk som tillhör en väldigt gammal kultur och det är inte ett vardagsspråk för någon folkgrupp längre. Det är som latin. Många kan språket men det används inte längre.
I den äldre Indiska kulturen talades sanskrit och Vedskrifterna är nedtecknade på sanskrit i original, långt innan världsreligionerna tagit form.

I den kulturen var man väldigt intresserad av medvetandet och de mest lärde studerade och "forskade" på fenomenet. Deras forskning gick inåt i meditation och vi brukar kalla dessa "forskare" för mystiker. Kanske har vi kallat dem för mystiker för at vi inte förstått vad de har talat om.

Begreppet medvetandet är fortfarande den hårda knuten i den klassiska fysiken och därför har vi saklöst lämnat begreppet outforskat. Vi har antagit att medvetandet är något som uppstår i hjärnan, punkt slut. Vi har klarat oss bra ändå.

Den klassiska fysiken i väst har utforskat den yttre världen och mystikerna utforskade den inre världen i öst.
Men under 1900-talet kom den nya fysiken och en mängd fenomen var plötslig omöjliga att förklara med den klassiska modellen. Det man observerade påverkades t ex av att det observerades av observatören. Därmed tvingades man att ta tag i frågan:
"Vad är medvetandet, egentligen?"

Erwin Schrödinger, en av kvantfysikens förgrundsgestalter sa t ex:

What is "I"?
You will, on close introspection, find that what you really mean by "I" is a ground-stuff upon which all experiences and memories are collected.

Plötsligt har begreppet Medvetandet blivit viktigt och intressant, men språket är för klent.

Själva materien är medveten energi, men det finns inget bra ord för det. Vi kan bara kalla det för medvetandet. Det uppfattas genom att hjärnan (som också är medvetandet) skapar och projicerar en bild i medvetandet.

Medvetandet är alltså på samma gång projektorn, filmens handling, filmduken och det som upplever handlingen! Medvetandet upplever sig själv genom sig själv.

Tycker du att det verkar trassligt?
Lyssna på Peter Russel när han reder ut det här på ett underbart sätt. Det tar bara en halv timme:



När fler frågor får svar i ett nytt tänkesätt så är det dags att byta upp sig till det nya synsättet. Det gamla är inte fel, det är bara otillräckligt.

Tänk om ett nytt paradigm är nödvändigt för att mänskligheten skall ta sig vidare i evolutionen?

Ett nytt synsätt skapar ett nytt förhållningssätt till livet och naturen.
Vi kommer att byta perspektiv och ha vår referens i själva "varandet" (medvetandet) istället för i ego-mindet.
Det krävs inget annat än att du slappnar av och vilar i tillit till det liv som lever genom dig.

Det är enkelt - men det är inte lätt. Det är som att sluta med en drog.

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg