Låt dig inspireras av alternativen
En ny generation av framtidsoptimism håller på att växa fram ur kriserna. På samma sätt som när jag läste boken 'Getter' 1970, känner jag återigen den enorma framtidsoptimismen när jag läser böckerna 'Kollaps' och 'Jordad' av David Jonstad. Han tillhör den nya generationen som ser klart, med nya friska ögon. Han ser med journalistens förmåga till överblick och analys och han skriver med ett personligt engagemang. Han lever dessutom sin övertygelse.
Det är en prestation att mitt i all brandrök se nya möjligheter och positiva utvecklingar.
Det handlar inte om att det är någon katastrof att vår konstgjorda kultur, som går på fossil energi likt anabola steroider, stannar upp. Det handlar inte om att vi behöver kastas tillbaka till en tillvaro i fattigdom, sjukdomar, umbäranden och barnadödlighet. Det handlar inte om att livet skall bli torftigare.
Det handlar om att vi skall komma ur vårt ekorrhjul som gör oss alltmer alienerade, frånkopplade från vår samhörighet med varandra och med den natur och det liv som alla är del av. Det handlar om att vi skall öppna oss för en gemenskap där vi går in i ett symbiotiskt kreativ skapande tillsammans med varandra och naturen. En process likt naturens egen process där det nya växer fram i harmoni, utan att vi kan förutse eller egentligen kontrollera vad som skall komma. Livet är inte förutsägbart och planerbart.
Låt oss acceptera att utvecklingen har fört oss hit och det är inget fel i det. Men låt oss också acceptera att nu går vi in i en annan fas. Det blir aldrig mer som det har varit. Så har det aldrig fungerat. Det är en ständig förändring - ibland tar det ett rejält skutt.
Men vi är civiliserade och än så länge brinner det bara lite här och där i våra rika områden, känns det som. Den fattiga världen är ännu inte drabbade av farsoten. Hinner vi släcka gräsbränderna innan slumstäderna och flyktinglägren drabbas, eller ...
Men när allt släckningsarbete är klart så måste vi rycka ut igen för att rädda ekonomin .... och ekologin ... och energin. Den billiga fossila energin är faktiskt slut.
Det här förutsåg vi för 50 år sen. Det brukar man kalla två mansåldrar. Det är dags att vakna!
Ujamaa - en underbar vision
När Europas kolonisation var över skulle Afrika på 60-talet skapa sin egen framtid ur askan efter plundringståget. Tanzanias förste president Nyerere hade en vision om att bygga upp genom att modernisera det traditionella afrikanska bysamhället. Skapa ett extremt decentraliserat samhälle av självförsörjande byar och lokal produktion. Ujamaa - betyder gemenskap, ömsesidig respekt, samarbete, självförsörjande och självbestämmande.
En afrikansk socialism med jordbruket som bas. Ett alternativ till Wazungus (= 'Europeernas' eller 'Den vite mannens') urbana kapitalism. Liknande försök gjordes på ön Madagaskar.
Det gick inte hem. Alla ville få vara med i västvärldens framgångssaga.
Eleverna i Ifunda Technical Secondary School ville inte jobba i Ujamaa-projekten. Internatskolan låg mitt i Tanzania, på landsbygden som en egen självförsörjande enhet med 700 elever och en hel byorganisation uppbyggd runt den. Ett stort jordbruk med djurhållning, verkstäder, post, slakteri och allt som behövs.
Men eleverna var bara intresserade av de teoretiska studierna som gav dem en examen. En utbildning som skulle kunna ge dem möjlighet att fortsätta sina studier i Amerika och sedan kunna bli kvar där. 'Brain Drain' kom fenomenet att kallas.
En svensk dröm
Mitt uppe i allt arbete med att ömsom undervisa eleverna i maskinritning och matematik blandat med ogräsresning i majsfälten och plogtillverkning, fick jag tag i boken - Getter av Husdjurskonsulent Erik Sjödin.
Två ungdomar blev helt besatt av kalkylerna som visade att det går visst att leva på små jordbuk i Norrland om man förädlar getmjölken till ost som man traditionellt gjorde i Frankrike. Vi såg framför oss en svensk variant av Kijiji cha Ujamaa i Norrlands inland. Vi for hem och skapade oss ett liv baserat på jordbruk och lokalproducerat livsmedel.
Det var 49 år sen - det var för tidigt. Men nu börjar Ujamaa-tankarna återuppstå i Afrika och på många andra platser igen. Jorden, gemenskapen och samhörigheten med Livet blir åter viktigt. Det blir så uppenbart när hela den artificiella överbyggnaden håller på att sjunka ihop.
Tänk om det är nu det sker
Människan har varit nomadiserande i flera hundra tusen år. Tänk om det är dags att sälja huset, gå samman och bilda en klan, en bygemenskap, köpa jordbruk, skaffa djur och sikta på en global permanent flexibel kultur.
Där kommer det säkert finnas ogräsrobotar och massor med tid för kärlek, fest, dans, musik och kultur ...
---------------
Böckerna finns på Ordfront
En ny generation av framtidsoptimism håller på att växa fram ur kriserna. På samma sätt som när jag läste boken 'Getter' 1970, känner jag återigen den enorma framtidsoptimismen när jag läser böckerna 'Kollaps' och 'Jordad' av David Jonstad. Han tillhör den nya generationen som ser klart, med nya friska ögon. Han ser med journalistens förmåga till överblick och analys och han skriver med ett personligt engagemang. Han lever dessutom sin övertygelse.
Samspelet - jord, djur och människor
Det är en prestation att mitt i all brandrök se nya möjligheter och positiva utvecklingar.
Det handlar inte om att det är någon katastrof att vår konstgjorda kultur, som går på fossil energi likt anabola steroider, stannar upp. Det handlar inte om att vi behöver kastas tillbaka till en tillvaro i fattigdom, sjukdomar, umbäranden och barnadödlighet. Det handlar inte om att livet skall bli torftigare.
Det handlar om att vi skall komma ur vårt ekorrhjul som gör oss alltmer alienerade, frånkopplade från vår samhörighet med varandra och med den natur och det liv som alla är del av. Det handlar om att vi skall öppna oss för en gemenskap där vi går in i ett symbiotiskt kreativ skapande tillsammans med varandra och naturen. En process likt naturens egen process där det nya växer fram i harmoni, utan att vi kan förutse eller egentligen kontrollera vad som skall komma. Livet är inte förutsägbart och planerbart.
Låt oss acceptera att utvecklingen har fört oss hit och det är inget fel i det. Men låt oss också acceptera att nu går vi in i en annan fas. Det blir aldrig mer som det har varit. Så har det aldrig fungerat. Det är en ständig förändring - ibland tar det ett rejält skutt.
Själva symbolen för Globaliseringen
World Trade Centre kollapsar
Kulturer kommer och går
En civilisation kollapsar inte på samma sätt som World Trade Centre. Det är en mer utdragen process. Det kan ta några mansåldrar. De syd- och nordamerikanska indiankulturerna utraderades på några hundra år. Även då var det pandemier av främmande sjukdomar som drog fram som gräsbränder i torrt gräs. De hade inget immunförsvar mot Europa.
Men vi är civiliserade och än så länge brinner det bara lite här och där i våra rika områden, känns det som. Den fattiga världen är ännu inte drabbade av farsoten. Hinner vi släcka gräsbränderna innan slumstäderna och flyktinglägren drabbas, eller ...
Men när allt släckningsarbete är klart så måste vi rycka ut igen för att rädda ekonomin .... och ekologin ... och energin. Den billiga fossila energin är faktiskt slut.
Det här förutsåg vi för 50 år sen. Det brukar man kalla två mansåldrar. Det är dags att vakna!
Ujamaa - en underbar vision
När Europas kolonisation var över skulle Afrika på 60-talet skapa sin egen framtid ur askan efter plundringståget. Tanzanias förste president Nyerere hade en vision om att bygga upp genom att modernisera det traditionella afrikanska bysamhället. Skapa ett extremt decentraliserat samhälle av självförsörjande byar och lokal produktion. Ujamaa - betyder gemenskap, ömsesidig respekt, samarbete, självförsörjande och självbestämmande.
En afrikansk socialism med jordbruket som bas. Ett alternativ till Wazungus (= 'Europeernas' eller 'Den vite mannens') urbana kapitalism. Liknande försök gjordes på ön Madagaskar.
Det gick inte hem. Alla ville få vara med i västvärldens framgångssaga.
Eleverna i Ifunda Technical Secondary School ville inte jobba i Ujamaa-projekten. Internatskolan låg mitt i Tanzania, på landsbygden som en egen självförsörjande enhet med 700 elever och en hel byorganisation uppbyggd runt den. Ett stort jordbruk med djurhållning, verkstäder, post, slakteri och allt som behövs.
Men eleverna var bara intresserade av de teoretiska studierna som gav dem en examen. En utbildning som skulle kunna ge dem möjlighet att fortsätta sina studier i Amerika och sedan kunna bli kvar där. 'Brain Drain' kom fenomenet att kallas.
En svensk dröm
Mitt uppe i allt arbete med att ömsom undervisa eleverna i maskinritning och matematik blandat med ogräsresning i majsfälten och plogtillverkning, fick jag tag i boken - Getter av Husdjurskonsulent Erik Sjödin.
Två ungdomar blev helt besatt av kalkylerna som visade att det går visst att leva på små jordbuk i Norrland om man förädlar getmjölken till ost som man traditionellt gjorde i Frankrike. Vi såg framför oss en svensk variant av Kijiji cha Ujamaa i Norrlands inland. Vi for hem och skapade oss ett liv baserat på jordbruk och lokalproducerat livsmedel.
Tillbaka till Jorden och Djuren
Det var 49 år sen - det var för tidigt. Men nu börjar Ujamaa-tankarna återuppstå i Afrika och på många andra platser igen. Jorden, gemenskapen och samhörigheten med Livet blir åter viktigt. Det blir så uppenbart när hela den artificiella överbyggnaden håller på att sjunka ihop.
Tänk om det är nu det sker
Människan har varit nomadiserande i flera hundra tusen år. Tänk om det är dags att sälja huset, gå samman och bilda en klan, en bygemenskap, köpa jordbruk, skaffa djur och sikta på en global permanent flexibel kultur.
Där kommer det säkert finnas ogräsrobotar och massor med tid för kärlek, fest, dans, musik och kultur ...
---------------
Böckerna finns på Ordfront
