torsdag 18 februari 2016

En nödvändig utopi

Hur kommer människan klara att gå in i framtiden?
Det hänger på hur vi löser våra två stora huvudproblem.
  1. Hur skall vi kunna ersätta fossil energi och kärnkraft och få fram de stora mängder koncentrerad energi som krävs för att kunna behålla vår livsstil?
  2. Hur skall vi komma i harmoni med varandra och naturen, dvs lösa klimathotet, sluta skövla regnskogar och fiska ut haven men ändå ha mat till alla? Hur behåller vi ekologisk mångfald och får slut på religiösa och militära konflikter? 
Båda hänger ihop och handlar om energi. Allt är ju energi, egentligen.
Kunde vi bara få fri tillgång till oändligt med energi så skulle vi kunna avsalta havsvattnet och få öknarna att blomma igen och skapa vårt Samarkand. Harmonin skulle vara återställd igen.

Eller så startar vi ett tredje förödande världskrig.

Tänk om det är så att vi måste lösa den andra frågan först innan vi är mogna att hantera en fri tillgång till universums outtömliga energi?

Dom säger att det är bråttom.

Vi började för 5 - 10 000 år sen, med jordbruk, samhällen, makt och egendom ... och nu är vi här.

Tänk om ...
För att snabbt kunna byta spår behöver vi tänka om - i grunden.

Just nu håller vi på med det. Vi är mitt inne i ett paradigmskifte. När en tillräckligt stor mängd frågor saknar tillfredsställande svar i det gamla ramverket så byter "man upp sig" till ett nytt tänkesätt som ger bättre svar.

Frågor som: Vad är kärlek? Vad är medvetandet? Hur uppstår känslor som empati i hjärnan? Hur kan man förklara alla obegripliga fenomen vi ser i djurvärlden?
T o m de synnerligen naturvetenskapliga frågorna - Vad är energi egentligen? Vad är den elektriska kraften i grund och botten? saknar svar.

Frågan om medvetandet är just nu den "hårda nöten" som delar in vetenskapsmännen i två läger.
  • Det klassiska tänket ( = gamla paradigmet) är att medvetandet uppstår som ett resultat av hjärnas aktivitet.
  • Det nya paradigmet utgår från att medvetandet är "utanför" hjärnan! 
Det nya
Medvetandet är ett kosmiskt fält av intelligent, kreativ energi i ständig rörelse. Hjärnan är ett biologiskt verktyg som skapar en bild av det omgivande energiflödet som den projicerar in i medvetandet. Där uppstår upplevelsen.

Men det är egentligen fel att säga att upplevelsen uppstår utanför hjärnan. Hjärnan är ju en del av medvetandet.

Den verklighet vi upplever är alltså en konstruktion av hjärnan som gör att tillvaron som människa blir hanterbar. "Verkligheten" blir så här som vi ser den eftersom vi är just människor. Bin ser troligen en annan verklighet.

Donald Hoffman är en forskare på hjärnans kognitiva funktioner. Han har skapat en metafor som gör det lättare att begripa. Verkligheten som vi upplever den är ett interface, precis som bilden på dataskärmen är en begriplig bild av vad som händer inuti datorn. Vi behöver inte befatta oss med datorns programkoder eller elektroniken utan kan jobba med det som händer på skärmen.


Han har en intressant föreläsning på TED: Donald Hoffman: Do we see reality as it is?

Vad har det för betydelse?
Om medvetandet är energi som skapar hjärnan - som skapar vår verklighet, då inser vi att vi är samma medvetande. Därmed är vi alla samma helhet, vi är delar av samma helhet som allt annat i universum.

Med den insikten ändrar vi plötsligt vårt förhållningssätt till varandra och till naturen.

Det kommer inte att finnas något vi och dom, mitt och ditt, gott och ont eller ens rätt och fel.

Ateister och religiösa kommer att kunna mötas över en kopp te.  Ordet Gud tillhör det gamla paradigmet. Allt är Liv. De obesvarade, existensiella frågorna behöver inte längre förpassas till religionerna. I det nya paradigmet omfattar naturvetenskapen även de andliga frågorna.

Då vet vi intuitivt hur vi skall hantera energi utan att skada eller missbruka, precis lika naturligt som vi vet hur vi skall hantera eld så att den gör enbart nytta.

Då vet vi att vi skall dela livsrummet och resurserna med alla andra levande varelser eftersom vi är lika beroende av varandra som cellerna i en kropp.

Då vet vi hur vi skall utföra kärleksfulla handlingar, eftersom vi är kärlek och medkänsla med allt.

Det låter som en utopi - men vad är alternativet?

-----------------------------------