Ett märkligt brev

Plötsligt låg där ett brev från Universum bland Meddelanden. Våra vänner Soraya Saraswati och Terry Oldfield hade vidarebefordrat det från Australien. De sa att det var från Covid-19 på något vis. 

Största upptäckten - Universum som neuralt nätverk

Men 'inspiration' och kreativitet kan ju vara The Akashic Field som uttrycker sig genom dig, tänker jag. 

Det är svårt att översätta en dikt. Man måste nästan vara lite poet själv. Det räcker inte bara att översätta. Fast du kan ju engelska så jag hoppar över. 

Annars kan du ju kopiera och klistra in i Google translator men det brukar bli så konstigt då ... 
Anyway - så här stod det:
"Letter from Covid-19 to Humans:

Stop. Just stop.

It is no longer a request. It is a mandate.

We will help you.

We will bring the supersonic, high-speed merry-go-round to a halt 

We will stop

the planes

the trains

the schools

the malls 

the meetings

the frenetic, furied rush of illusions and “obligations” that keep you from hearing our single and shared beating heart,

the way we breathe together, in unison.

Our obligation is to each other,

As it has always been, even if, even though, you have forgotten.

We will interrupt this broadcast, the endless cacophonous broadcast of divisions and distractions, 

to bring you this long-breaking news:

We are not well. 

None of us; all of us are suffering. 

Last year, the firestorms that scorched the lungs of the earth

did not give you pause. 

Nor the typhoons in Africa, China, Japan.

Nor the fevered climates in Japan and India. 

You have not been listening. 

It is hard to listen when you are so busy all the time, hustling to uphold the comforts and conveniences that scaffold your lives. 

But the foundation is giving way,

buckling under the weight of your needs and desires. 

We will help you.

We will bring the firestorms to your body

We will bring the fever to your body

We will bring the burning, searing, and flooding to your lungs 

that you might hear:

We are not well. 

Despite what you might think or feel, we are not the enemy.

We are Messenger. We are Ally. We are a balancing force.

We are asking you:

To stop, to be still, to listen;

To move beyond your individual concerns and consider the concerns of all;

To be with your ignorance, to find your humility, to relinquish your thinking minds and travel deep into the mind of the heart;

To look up into the sky, streaked with fewer planes, and see it, to notice its condition: clear, smoky, smoggy, rainy? How much do you need it to be healthy so that you may also be healthy? 

To look at a tree, and see it, to notice its condition: how does its health contribute to the health of the sky, to the air you need to be healthy?

To visit a river, and see it, to notice its condition: clear, clean, murky, polluted? How much do you need it to be healthy so that you may also be healthy? How does its health contribute to the health of the tree, who contributes to the health of the sky, so that you may also be healthy? 

Many are afraid now. 

Do not demonize your fear, and also, do not let it rule you. Instead, let it speak to you—in your stillness, 

listen for its wisdom. 

What might it be telling you about what is at work, at issue, at risk, beyond the threats of personal inconvenience and illness? 

As the health of a tree, a river, the sky tells you about the quality of your own health, what might the quality of your health tell you about the health of the rivers, the trees, the sky, and all of us who share this planet with you?

Stop. 

Notice if you are resisting. 

Notice what you are resisting. 

Ask why. 

Stop. Just stop.

Be still. 

Listen. 

Ask us what we might teach you about illness and healing, about what might be required so that all may be well.

We will help you, if you listen."

Vad stod det egentligen ...? Bäst att läsa en gång till - mera närvarande.
--------

Just nu är det panik

Det har talats om klimatkrisen under hela 2000-talet men inga kraftfulla åtgärder har vidtagits - trots att alla har förstått och diskuterat, kommit till beslut och skrivit under avtal. 

Så bryter en influensa ut. Allt stannar upp - till och med bilindustrin!

Bilindustrin har varit själva drivmotorn i den industriella och urbana utvecklingen under hela 1900-talet och är det fortfarande. Just nu håller den på med en enormt krävande omställning till självkörande elbilar. 

Hela industrin har utvecklats till att vara totalt beroende av ett minutbaserat, globalt logistiksystem med delar som fraktas runt jorden med båtar. Det är som ett ständigt pumpande blodsystem av varor som skall trilla på plats utan att någonsin hamna på någon lagerhylla. Vilket finlir!

Men så plötsligt står allt stilla. Tvärstopp! Fabrikerna stänger, en efter en.

Någon har stoppat 'fossilbusen' - själva grundbulten i hela CO2-syndromet!

Det är som då vi stressar på för länge, utan att lyssna på kroppens signaler, då blir vi plötsligt sjuka. Antingen får vi diskbråck eller också utmattningssyndrom. Kroppen tas ur spel. Naturens egen inneboende visdom säger ifrån. 
- Nu får du banne mig sluta!

Stanna upp

Det är dags att stanna upp, vare sig vi vill eller inte. 

Det är dags att fundera på om vi skall låta våra egon (= våra tankar, trossystem och dogmer) få styra oss utan att bli ifrågasatt. Vår Egon har tillåtits ta över.

Det är dags att stanna upp, sjunka ner i hjärtat, känna in och lyssna till vår intuition. 
Lyssna till Livets inneboende visdom. 
Lyssna till Naturen. 
Ställ dig frågan till hjärtat: Hur skall jag samverka med Helheten, med Livet? 
Hur skall jag öppna hjärtat och få tillbaka tilliten?  
Hur skall jag våga att tillåta mig bli levd?

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Cancerrapport - Del 6

Ingen vet hur kräftan kommer in i din kropp. När du upptäcker det är det för sent. Han äter upp dig inifrån och du tvinar bort under fruktansvärd smärta. Man pratar helst inte om kräftan, eller döden.

Men så är det inte nu för tiden. Ett cancerbesked behöver inte vara detsamma som en dödsdom längre. På bara några år har det skett enorma framsteg i cancerbehandlingen, i alla fall här i Sverige. Alltfler överlever.

Livets träd - Yggdrasil

I fredags blev jag kallad till Projektledaren, överläkaren på Hematologen i Sundsvall. Vi skulle få besked om resultatet efter den sista helkroppsröntgen med radioaktiva isotoper som jag utsattes för i Umeå i måndags. Spännande besked. Min övertygelse var att nu kommer vi få ett kvitto på att hela behandlingen är klar. - Du är frisk, kommer han säga. Så kändes det i alla fall.

Så blev det också. Det finns inga tecken på någon som helst canceraktivitet i kroppen men jag skall komma på regelbundna kontroller två år framöver. Det är väl som efter en skogsbrand - man måste hålla koll en tid efteråt så det inte blossar upp igen. Det känns helt OK.

Härligt! Vi for jublande hemåt och bytte om till mörka kläder. Det var även en begravning på dagsschemat. En jämnårig i släktklanen hade just dött. Det var som en påminnelse om att det inte alls var självklart att min kropp lever vidare idag.

Sist vi träffades var i väntrummet till labbet på Vårdcentralen i Söråker i slutet på januari. Jag skulle ta blodprov inför den sista cytostatikabehandlingen. Plötsligt satt han där bredvid mig där på stolen.
- Hur är det med dig? frågade jag
- Ja det är som det är. Hur är det med dig själv då? frågade han och tittade upp på min kala flintskalle.
- Jo, men det är som det är, svarade jag och sen pratade vi om annat.
Män pratar inte så mycket om sånt här.

Där i kyrkan i Hässjö översvämmades jag av en djup tacksamhet. Det kunde lika gärna varit min kropp som låg där i kistan. Livet är inte självklart. Hur skall jag nu ta vara på det - nu när vi fått några år till att vara tillsammans? Den frågan kommer jag nog bära med mig ett tag ...

Hur upptäckte du cancern?
Det är en fråga som jag fått flera gånger. I mitt speciella fall kände jag att det fanns en liten hård knöl i högra ljumsken. Det var väl i slutet av juli eller i början av augusti. Den var inte större än en ärta men jag kände på den lite då och då. En knöl i ljumsken. Där finns en massa lymfkörtlar som hänger ihop med hela lymfsystemet. Det kändes inte bra.

Jag googlade på det och det verkade allvarligt. Den växte med tiden och det blev fler, även på halsen och det gick fort. I slutet av september kontaktade jag Vårdcentralen och fick en akuttid 1 okt. Sen gick allt med en rasande fart. Efter bara några dagar var jag inne i systemet på Hematologen och de opererade bort en tumör för analys, tog benmärgsprov och skickade mig till Umeå för PET-skanning. Det var tydligen aggressiv lymfom. Obehandlad skulle jag dö inom ett par månader.
- Fast eftersom du är i så bra fysisk form kommer du kanske klara dig tre månader, sa överläkaren.

Nu har det gått fem månader - och jag är helt frisk!

Nu ser vi bara framåt
Den här vintern blev det inget kajakbygge. Annars brukar jag bygga en varje vinter. Men jag har bara underhållit med lite målning och reparation. Dessutom har jag gjort ett par nya paddlar. Nu hänger det fem paddlar på snickarbodens södersida och doftar tjära i vårsolen. Träpaddlarna är strukna med Roslagsmahogny - en blandning av trätjära och linolja som får 'koka' in i träet i solgasset. Det doftar så gott när man går förbi.

Vi måste ju ha kajaker och paddlar i ordning till höstens Yoga-Kajakkurser som vi annonserat ut redan för en månad sen då vi började känna att kräftan dragit sig tillbaka.

Mitt under cancerbehandlingen sålde vi fossilbilen och beställde en ren elbil. Vi fick hem den lagom till februari så nu kör vi fossilfritt. Vi har en laddbox som vi kan ställa in med timer. Då kan vi ladda elbilen med el från solpanelerna, dagtid då solen lyser.

Dieselbilen kör vi på HVO100 som görs av slaktavfall så även den går nu fossilfritt. Den har vi till att dra släpvagnen med

"Om du skall dö i morgon så plantera ett träd idag" - Martin Luther

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg