Gaias cancer

Planeten Jorden är en levande organism, precis som människokroppen, enligt Gaia teorin. En organism med ett självreglerande system som gör att hon fungerar optimalt som en levande varelse.

Syrehalten i atmosfären har varit 21% genom årmiljoner vilket är den optimala procentsatsen för växter och djur. Hade det varit lägre syrehalt hade djurens celler inte fungerat och hade halten varit högre än just 21% så hade vi bl a haft katastofalt mycket mer skogsbränder.

Salthalten i haven är också, och har alltid varit, perfekt för levande varelser trots att floderna hela tiden fyller på med mera salt. Men Gaia har ett inneboende reglerande system precis som vår kropp. Den reglerar temperaturen till exakt 37 gr och styr andningen så cellerna hela tiden får optimalt med syre.

Men Gaia har fått cancer, Maligm Consumsionus. 
Cancerceller samarbetar inte med kroppens övriga celler för att hela kroppen skall fungera så bra som möjligt. Cancerceller är superegoistiska. De förser sig själva på alla andra cellers bekostnad. De inser inte att om de kommer att fortsätta så dör kroppen och de själva kommer också gå under. De inser inte att de lever bara så länge kroppen lever vidare.

Eller också inser de det men bryr sig inte - för det är så häftigt!

När vi lever bara för att arbeta och konsumera så har vi blivit cancerceller i Gaias kropp.

Missbruk av energi
Gaias cancerceller "går på" olja och elektricitet. Hade vi inte haft i det närmaste obegränsad tillgång till billig energi så skulle vi inte kunna konsumera så mycket av jordens resurser som vi gör, i allt snabbare takt och trots att vi ser att det inte kommer att gå så mycket längre till!

Om vi minskar energikonsumtionen minskar överkonsumtionen. Det inser ett litet barn.

Riktigt små barn har kvar sin naturliga kontakt med helheten. De inser att vi är ett med allt.
Alla har vi kännt det med hela vår varelse. Varenda levande människa har ju varit i sin mammas livmoder och verkligen upplevt att vi är samma liv som vår mammas. Och vi fortsatte att vara samma Liv som mamma och allt annat, även när vi fötts och navelsträngen klippt av.

Men vi glömde bort det när vi började prata om Jag, Mig och Mitt. Speciellt vår västerländska kultur har systematiskt inpräntat i oss att vi är isolerade varelser som måste forma vårt liv utifrån de resurser vi kan förse oss med.

Vi blir fostrade till "cancerbeteende". Girigheten inger till och med respekt - om den gjort dig tillräckligt rik.

Botandet
Boten kommer när vi inser att vi alla är celler i samma kropp, var och en med sin speciella talang och läggning, att vi egentligen är helheten tillsammans. Den enskilda cellen är inte det primära. Vi är det Liv som gör att kroppen lever och att livet lever vidare även om cellerna byts ut.

När vi lever i passionerad kärlek till livet så är vi friska celler igen. Då blir kreativiten och det vi skapar, i samklang med naturen och det levande.

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Rätt eller fel - etik och moral.

Är det fel att äta kött, eller ... 
- Vad är rätt och vad är fel, vad är bra och dåligt, etik och moral? Är det rätt av göken att lägga sina ägg i andras bon. 
Det blir ganska tydligt att alla sådana frågor bara är mänskliga påhitt. Vi har skapat ett regelsystem som ger oss själva massor med etiska överväganden och diskussioner.
- Ändå är det just människan som begår de värsta brotten mot Livet och Naturen.

Naturens balans är grym och omänsklig om vi ser den genom vårt eget regelverk. Det är som om människan, vi själva, inte tillhör den övriga naturen.
»...människan är skapad till Guds avbild, att råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.»

Vi skapade religion och gav oss själva en särställning som rättfärdigar våra övergrepp.

Girigheten upphöjdes till dygd. Människans obalans blev grym och onaturlig. 

Dags att nyktra till
Besinningen ligger i att ödmjukt erkänna:

1.  att vi har missuppfattat vår position i ekosystemet. Vår tänkande, reflekterande förmåga har givit oss Hybris.
2.  att det jättesprång vi har gjort inte hade varit möjligt utan tillskott av energi utifrån. Olja och elektricitet i modern tid, tidigare var det slaveri, feodalsytem, statarsystem och alla andra finurliga sätt att roffa åt sig energi på.

3. att vi blivit drogberoende. Drogen är energi. Allt är jättekul och skönt ända tills man sitter fast i beroendet och kommer till valet: - Gör en förändring eller gå under!

What to do?  -  Not to do!

• Koppla av, sluta kämpa, simma inte längre mot strömmen. 
• Gå inåt i meditation och inse att du är inte separerad och övergiven. 
• Ha tillit och låt Livet leva genom dig. 
• Vi är inte individer som lever, vi är det Liv som uttrycker sig genom vår tillfälliga form.
• Det är samma Liv i oss alla.
• När vi inser det här på ett djupare plan är vi fria igen. 

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Den tredje aspekten igen - själva Livet

Det medvetna Livet tar sig formen av dig och allt annat, uttrycker sig genom dig och allt annat, upplever genom dig och allt annat, med de resurser som din form (egot/personligheten) har. 

Allt det andra uttrycker sig på annat sätt. Alla andra människor också förstås. Du är ju helt unik, precis som allt annat.

Men det är samma Liv i allt, i örnen, trädet, stenen, protonen och själva ljuset (fotonen).

Det som blir upplevt, det som upplever och själva upplevelsen är samma sak. Det är ett uttryck för den tredje aspekten - själva Livet. 

Det är som att lyfta sig själv i håret! Det här går inte att förklara. Ögat kan inte se ögat direkt.

Alla kan uppleva Livet men det går inte att förklara. 

När jag säger att jag har förstått det här så är det ett tecken på att Egot har tagit över. Så fort jag försöker förklara insikten så kommer förklaringen från huvudet. När någon säger att "Så här är det" skall man dra öronen åt sig. 

Vissa saker förstår vi inte, Kärlek och Liv till exempel. Det är skillnad på att förstå och att uppleva. Det är skillnad på kunskap och intuition. 

Ett materialistiskt synsätt är att intuition är resultatet av samlad erfarenhet. I det nya paradigmet är intuitionen vår direktkontakt med Livets inneboende visdom. 

I det nya paradigmet består materiens innersta av intelligent energi som uttrycker sig i materiell form.

Vår kulturella specialitet

Vår kultur, som har sina rötter den grekisk/romerska antiken, är materialistisk. Det är därför som den Tredje aspekten av oss har förbisetts eller tappats bort. 

Det som inte har passat in i den materialistiska förklaringsmodellen finns inte, det är förspilld möda att spekulera om sånt som inte går att förklara.

- Navelskåderi leder ingen vart, sa Olof Palme på -70 talet när hippierörelsen kom hem från Indien om pratade om meditation.

Ett annat förhållningssätt har varit att förpassa de s.k. existensiella frågorna till Kyrkan och religionen.

Det som har lett till att vi just nu befinner oss mitt i ett paradigmskifte är att teoretisk fysik, kvantfysiken, naturvetenskapen och materialismens högborg, har gått och blivit andlig de senaste 125 åren. 

Foto: Justin Knight

" .... the ancient contrast between celestial Light and earthy Matter has been transcended. In modern physics, all the stuff out there is unified into a "Being" more like the traditional idea of light than the traditional idea of matter" 
- Frank Wilczek Nobelpristagare 2004 i teoretisk fysik.

Det citatet är ur hans bok: The Lightness of Being

Ett annat " ...  om Gud existerar har Han (eller Hon eller De eller Det) gjort ett mycket mer imponerande arbete med att visa Sig Själv i världen än han gjort i de gamla böckerna." 

Andlighet är inte detsamma som religion, även om du kan hitta andlighet i religion.

Det hela började med Nicola Tesla och Swami Vivekananda ....

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Den tredje aspekten - del 1.

Den tredje aspekten är den mest intressanta för den finns inte, åtminstone inte i vår kultur. Kroppen och personligheten, eller själen om man är religiös, är det enda som finns.

Vare sig jag är ateist eller religiös blir det väldigt stressigt med den grundsynen. Jag måste hinna förverkliga mig själv.

Det tar 25 år att bli vuxen, 25 år att uppnå mitt mål och 25 år att njuta av resultatet, grovt räknat. Sen är det slut!

Tänk på alla missade möjligheter. Panik! Det är som alla lingon i skogen som jag inte hann plocka. Det värsta att jag hittar alltid det rikaste bärstället när jag skall gå hem och inte orkar mer.

Är jag religiös har jag i alla fall ett löfte om ett evigt liv efter döden. Men det är inte heller helt enkelt. Under den här korta glimten, ca 80 år mellan två evigheter, måste jag sköta mig på ett visst sätt om jag skall hamna i paradiset. Gör jag inte det så blir det utlovade eviga livet ett helvete.

Med den här pressen på oss är det inte underligt att vi blivit effektiva, lydiga men också revolterande, giriga och krigiska.

Jo, jag vet att jag raljerar och överdriver men man måste spetsa till det ibland för att se klart, mitt i förvirringen. Försöka förstå vad som gick snett.

I de flesta andra kulturer, speciellt i de så kallade primitiva, är inte den tredje aspekten borttagen. Den tredje aspekten, själva Livet som lever genom oss, har alltid varit den viktigaste.

Vi har en kropp och en personlighet men vi är det Liv som uttrycker sig genom de förutsättningar som just den här formen för tillfället har.

Livet eller Den store Wakonda, Tao, Brahman, Ohm, Det kosmiska medvetandet, The Unified Field, Kvantvakumet eller det namn som människan gett åt det mystiska som inte går att beskriva med våra språk.

Det är något som inte går att förklara, men det betyder inte att det inte finns.

Alla upplever ju Liv och Kärlek. Det är klart det finns! 

Lyssna på Shi, det tar bara 3,5 min.
Vem är Shi.??

Vårt kulturella paradigm håller just nu, i kvinnornas århundrade, på att förändras. Vi håller på att återta den Tredje aspekten - låt oss kalla den för Kärlek eller ...

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Den andra aspekten - Egot

Det är ju ganska uppenbart att vi inte bara är vår kropp. Vi har ju också en personlighet. Vad är det då? Är det något medfött? Är det något som lever kvar, en odödlig "själ" som kommer till himlen om vi varit snälla eller till till det andra stället om vi inte lyckats vara tillräckligt goda under vår tid på jorden.

- "Det gick åt helvete!" Årtusenden av religiös indoktrinering har satt sina spår i språket.

En materialistisk, icke religiös föreställning är att både kroppen och personligheten kollapsar i dödsögonblicket. Hemska tanke. Ingenting blir kvar!

Personligheten är vår andra aspekt och den är precis som kroppen, en process i tiden. Personligheten börjar samtidigt som kroppen och slutar när kroppen dör.

Här har vi människans dilemma. Evolutionen har gett oss möjligheten att reflektera över tiden och det har givit oss en enorm överlevnadsförmåga men samtidigt en ständigt bakomliggande rädsla för slutet som närmar sig för varje dag som går.

Ego-självet
Personligheten har fått ett eget namn i den gamla österländska filosofin. Den kallas Ahamkara på Sanskrit som betyder ungefär "Jag-skaparen". Jaget, eller Egot är vår starka identifikation med kroppen och personligheten. Vi har utvecklat en stark känsla för att kombinationen kropp/personlighet är vad vi är. Det är det som är Jag. Det är det som vi beskriver när vi får frågan: Vem är du?

Ja, men så är det väl? En del kallar personligheten för Själen. Den religiösa berättelsen har alltid sagt oss att själen är odödlig och det har känts trösterikt under årtusenden.

Personlighetsbygget
Det lilla nyfödda barnet har helt klart en personlighet. Livet uttrycker sig genom den lilla kroppens förmågor och resurser som den fått med sig genom den fysiska kroppens arvsanlag. Den DNA konstruktion som blev till när föräldrarnas DNA uppsättningar kombinerades ihop i en väldigt finurlig process vid befruktningen.

Barnet är ingen kopia av något tidigare utan en helt ny och unik personlighet som aldrig funnits förut. Men personligheten är mycket mer än så. Det är en process som förändras genom hela livet. Det är en samverkan mellan kroppens resurser och den miljö som barnet växer upp och lever i. Ett ständigt flöde av förändring och utveckling, ända till sista andetaget.

Det känns självklart att barn som växer upp i olika miljöer utvecklas till olika personligheter. Lika självklart är att DNA-delen av personligheten är medfödd.

Jag-känslan
Det nyfödda barnet upplever sig säkert som att det fortfarande är ett med mammas kropp, precis som när det var i magen. Men någonstans i utvecklingen kanske det upplevdes olika att bita i det egna fingret och att bita i mammas. Gradvis kom känslan av att vara en separat individ och vid 9-årsåldern är "jag"-känslan fullt utvecklad.

Uppfattningar, upplevelser, fostran, intryck, utbildning och samlande på andras erfarenheter och åsikter från skolor och samället och hela det sociala samspelet formar oss till individer, hela tiden.

Hela Ego-bygget består egentligen av tankar och minnen och allt faller ihop när vi dör. Men egot gör oss till människa medan vi lever och Livet uttrycker sig genom det här Egot.

Det måste finnas något mer, något mycket större ...

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Tre aspekter av oss

Människan kan verka väldigt komplex och komplicerad men starkt förenklat skulle man kunna säga att det finns tre aspekter av oss som varelse. Sen finns det det säkert 50 nyanser också ...

Den mest påtagliga är själva kroppen men så har vi en personlighet också. Den är lite mer abstrakt men vi har ganska klart för oss vad det är ändå. Men det mest svårfångade är den tredje aspekten av oss, själva livsanden, det som gör att vi lever och upplever. Det finns något mystiskt i oss som gör att vi vet att vi lever.

Den tredje aspekten har faschinerat människan så länge vi haft förmågan att reflektera över tillvaron.

Kroppen
Den fysiska kroppen förstår vi oss på ganska bra vid det här laget. Det är en biologisk process som startar vid ett tillfälle, utvecklas under en tid, åldras, bryts gradvis ner och avvecklas slutligen bit för bit. Plötsligt stannar kroppen upp vid ett exakt tillfälle.

Vänta nu - tar kroppens biologiska process verkligen slut vid ett exakt tillfälle? Egentligen borde vi räkna med nedbrytningen och förruttnelsen efter döden i kroppens biologiska process, men så tänker vi inte. Varför det? Jo den döda kroppen är bara ett tomt skal som inte tillhör oss längre.

Personen går ur tiden vid ett bestämt klockslag, personnumret försvinner, individen upphör att existera men kroppen fortsätter sin nedbrytningsprocess.

Det måste vara något väldigt påtagligt som händer i dödsögonblicket eftersom kroppen inte längre tillhör oss? Den biologiska processen är ju inte slut i och med döden. Kroppen fortsätter sin kontinuerliga utvecklingsprocess ända tills sista benknotan har försvunnit.

Döden är mystisk...

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Kvinnligt och manligt

Att börja prata om skillnader mellan män och kvinnor eller om manlig och kvinnlig energi kan vara som att sätta eld på enris. Det blir lätt en häftig diskussionsbrasa.
För min del älskar jag skillnaden...

Är yoga typiskt kvinnligt?
Ibland får vi frågan, Brahma och jag:
- Varför är det mest kvinnor som gör yoga?
Det är sant.  Det kommer 90 % kvinnor till yogalektionerna och så verkar det vara över hela världen. Långt tillbaka i historien var det bara män som utövade yoga. Märkligt kanske men ...

Vi lever i en materialistisk kultur, inte bara så att vi är fokuserade på materiell utveckling och konsumtion. I ett vidare perspektiv ser vi allting som ett samspel av materia. Vi har en materiell förklaringsmodell. Allt är ett materiellt flöde av orsak och verkan, biologi och kemi som samverkar på ett lagbundet sätt.

Till och med tankar och känslor vill vi förklara som biologiska processer i hjärnan och hormonförändringar i kroppen. Det gäller bara att skaffa sig tillräckligt med kunskap så kan vi hantera verkligheten och hålla koll på utvecklingen.

Allt det här vore ju logiskt och bra om det inte fanns något som heter "kärlek". Kärlek och liv är två begrepp som inte passar in i vår förklaringsmodell av verkligheten. Ingen kan egentligen svara på vad det är för något men alla vet vi att det finns. Ingen tvivlar på att hen lever och alla upplever kärlek, har i alla fall upplevt det någon gång.

Liv är kärlek
Tänk om det är så att kvinnor har lättare att komma i kontakt vår innersta essens, som är liv och kärlek. Kvinnor har genom årmiljoner burit växande nya varelser i sina kroppar, varit ett med barnen och fött fram dem som en del av sig själv. Det är klart kvinnor har lättare att känna samhörigheten med det liv som lever genom allt.

Just då vi är i kontakt med riktigt små barn, nyfödda som ännu inte upplevt att de är separerade från mamman, upplever vi den där innerliga kontakten med livet och kärleken. Vi kan också känna den när vi är med kattungar och andra djur, eller när vi hänförs av naturens underfundighet och skönhet.

Kvinnorna har alltid varit närmare livsprocesserna. De har samlat fröer och läkeörter, odlat säden och tillrett basfödan medan vi män sysslade med jakt, fiske och att hålla undan inkräktarna. Ett evigt och våldsamt slaktande och dödande.

Detta har varit mönstret i minst 250 000 år. Det är först nu de senaste 70 åren som maten blivit en självklarhet men kärlek, liv och barnafödande är detsamma.

Yogans mål
Därför är det inte så konstigt att det är kvinnorna som kommer först till yogan. Yoga handlar i grunden om att knyta an med vår innersta essens, det liv som lever genom vår kropp och utrycker sig genom vår personlighet. I avslappning och meditation skalar vi bort intellektets och den vänstra hjärnhalvans hyperaktivitet och kommer i kontakt med vår inre stillhet och känslan av att vara ett med allt.

Vår kultur stimulerar och belönar den vänstra hjärnhalvans struktur- och logikaktivitet, den manliga aspekten. Det är verkligen stimulerande men på något omedvetet plan känns det som vi har kommit in i ett missbruksbeteende. Vi kan inte låta bli att aktivera oss trots att vi vet att vi söker frid och harmoni.

Balans
Det är nog mest vi kvinnor som tycker det här är viktigt. Märkligt att jag skrev "vi kvinnor" men det är nog så att alla har vi nog både kvinnligt och manligt inom oss. Det finns naturligtvis många kvinnor som är hyperaktiva i vänstra hjärnhalvan. Vi är både man och kvinna och det är inte bara hjärnhalvorna det handlar om.

Jill Bolt Taylors fråga från förra bloggen, är fortfarande aktuell. "Varför håller vi oss kvar i vänstra hjärnhalvan hela tiden?"

Manlig kultur har dominerat tillräckligt länge men nu verkar det förändras. Vi lever i kvinnornas århundrande och det känns hoppfullt.

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg