måndag 9 december 2019

Cancerrapport - Del 2

Kräftan, svart spelare har nu gjort två kraftiga förluster i rad. Det är svårt att se att han kan komma igen då vit spelare - Kroppen, har pressat svart tillbaka så markant. Men man vet aldrig - Kräftan är en slug och finurlig jäkel. Än kan han komma igen!

I klartext betyder det att den andra behandlingsomgången är överstökad och på torsdag börjar den tredje av sex. Det går riktigt bra. Inga tumörer syns till och gubben mår för det mesta prima. Ett par dagar mitt i perioden är det lite dåligt med energi och matlust men annars - förvånansvärt positiv utveckling, på gränsen till intressant!

Andra advent - alldeles lämpligt väder för cancerpatienter

Blå Lotus
På torsdag startar den tredje av totalt sex cytostatikabehandlingen. Det börjar bli som rutin och jag får associationer till ett Tintin-album jag läste för grabbarna de var små - Blå Lotus. Äventyret handlade om opiumsituationen i Kina under kolonialtiden. Blå Lotus var en kommersiell opiumhåla där man kunde kliva in i ett väl möblerat rum med en massa kojer och bli betjänad hela vägen genom sitt opiumrus.

När jag kommer in i dagvårdsrummet får jag den känslan. Jag är numer bekant med alla som jobbar där och jag tar mig hemvant fram till min säng och lägger mig tillrätta bland alla de andra, mer eller mindre medfarna äldre människorna. Alla har varsin säng och blir betjänade av sin speciella 'servant'.

Hon rullar in bordet med 'grejor' och vi småpratar lite medan hon ansluter till 'porten' jag har inopererad under skinnet strax under vänstra nyckelbenet. 

Den första satsen tar fyra timmar att rinna in i mitt system. Det är antikropparna. Då blir jag till slut lite dåsig och brukar somna in. Därefter får jag tre olika sorter i ganska rask följd som penetrerar in i mitt blodsystem, söker upp antikropparna och gör sitt jobb där det behövs.

Jag servas med kaffe och käk under tiden och framåt eftermiddagen piggnar jag till och kan ta mig hem igen, ganska hög i fem dagar på Kortisonpillren jag får. Det är som ett uppåt-tjack sägs det. 

Fast jag har ingen som helst erfarenhet av varken opium eller andra 'tjack'.

Stort tack - från hjärtat 
Det är i alla fall en väldigt trevlig upplevelse av en behandling som man helst av allt aldrig skulle vilja behöva göra. Atmosfären känns så mänsklig och kärleksfull. När resultatet av behandlingarna dessutom fungerar över förväntan, fylls jag av så mycket tacksamhet för det sjukvårdssystem och den människosyn som vi fortfarande har i Sverige. 

-----------------------------------


1 kommentar:

  1. Göran Petersson Moheda9 december 2019 kl. 07:19

    Stark berättelse Björn! Hoppas att det fixar sig. Jag beundrar också sjukvården. Duktig personal! Ha det bra!

    SvaraRadera