fredag 11 oktober 2019

Pilgrimspaddling med Nanook

- Skulle man inte kunna paddla istället för att vandra en Pilgrimsfärd? Det vore ju inte lika tråkigt! Det handlar ju om att komma till frid och i direktkontakt med sitt innersta, med Livet och Naturen.

Idén är inte min utan Elisabeths, en paddelkompis här i Friluftsfrämjandet. Utan annan koppling ringde hon mig för ett par dagar sen och ville prata om sin idé.

- Vem skall man annars ringa om inte dig Björn? Du paddlar ju ensam i havet, i kontemplation.

Så idag skall vi paddla runt en av öarna här i Sundsvallstrakten. Man kan ju inte diskutera sånt här i telefon. Meditation är inte diskuterbart - det måste upplevas. Vissa upplevelser går inte att kommunicera med språket och genom huvudet. Kommunikationen med Livet och Naturen sker ordlöst, intuitivt och går via hjärtat, känns det som.

Det skall bli molnigt, 6-7°C och 3 (5) m/s NV vind. Perfekt för en stillsam paddling - inga äventyr.

Jag väljer nog min Nanook, som betyder Isbjörn på inuitspråket. Den är så nära en inuitkajak man kan komma, ihopsydd efter mina kroppsmått - ett träskelett klätt med duk. Det är ingen båt, snarare ett plagg man tar på sig för att smidigt färdas på vattnet.

Kajaken - inte längre ett jaktredskap utan ett verktyg att komma ut ur tankekarusellen

Tänk om det är så enkelt att vi 'civiliserade' människor tänker alldeles på tok för mycket?

Homo sapiens har funnits sisådär 200 000 år. Under de sista 5000 åren - det är bara ett par procent! - har vi utvecklat vårt abstrakta tänkande, dvs kunnat ackumulera kunskap och energi för att utveckla alltmer komplexa civilisationer och nu är vi här - på randen att utplåna oss själva som art.

97% av vår tid som biologisk art har vi tillbringat som jägare/samlare. Det var inget paradis men vi formades in i det - rent evolutionärt. Vårt abstrakta tänkande har biologiskt utvecklats till att skaffa föda, skydd och kläder. Vi blev så framgångsrika att vår art lyckades överleva under de mest extrema förhållanden, i Arktis såväl som i öknen. 

Men då vi blev bofasta och lärde oss att hantera och samla energi utanför vår kropp, inte bara i våra muskler och fett som hos alla andra djurarter, skedde en dramatisk förändring. När vi inte bara kunde hantera ved och eld utan även kol, olja, kärnkraft och pengar (=virituell energi) så blev vi en problematisk art. Vi blev plötsligt en invasiv art.

Det är inte bara Mellanskarven, Lupiner och Parkslide som är invasiva arter vilka hotar stjälpa balansen. Människan är den allvarligaste invasiva arten - fast det ser vi inte. Vi står ju över allt annat. Vi är ju Guds avbild!

Tänk om vi tänker fel där?

Tänk om vi går mot samma öde som Fjällämlarna när de har blivit för många. De blir aggressiva, börjar slåss och rusar till slut mot havet och dränker sig i ett kollektivt självmord. Naturens visdom.

Tänk om vi istället behöver Pilgrimspaddla eller göra på något annat meditativt sätt för att komma i kontakt med oss själva igen? Med Livet, Naturen och Kärleken. 

Meditation - No Mind 
Never mind, anyway .... kolla istället Inuitklassikern -  Nanook of the North

-----------------------------------




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar