torsdag 24 oktober 2019

It's the environment, stupid

Formas personligheten från vårt DNA eller från miljön?

Huvudrubriken är en parafras på Bill Clintons framgångsrika valslogan mot president George H.W Bush - It's the economy, stupid! 

Det är den omvälvande cellbiologen och forskaren Bruce Lipton som säger att miljön är mycket mer avgörande än generna. Han menar att Watson och Cricks upptäckt av DNA 1953 var ett sådant epokgörande framsteg att man har övervärderat DNA:s betydelse för vår personlighet och disposition för sjukdomar.
Vår personlighet - DNA eller miljöpåverkan?

Bruce Lipton kom fram till den minst lika viktiga upptäckten att cellernas beteenden inte är skrivet i ett program inne cellkärnan där DNA finns. Det är cellmembranet som "beslutar" hur proteinerna skall agera när de möter en signal från miljön. DNA innehåller bara ritningen på hur proteinet skall se ut när en ny cell bildas genom delning.

Han såg det genom att ta bort cellkärnorna från celler i en näringslösning. De lever vidare och beter sig precis som cellerna som har kvar sin cellkärna när han utsatte dem för förändringar i t ex näringen. Enda skillnaden var att de utan kärna inte kunde dela sig och föröka sig.

Det är en revolutionerande upptäckt!

Epigenetik
Våra personligheter sitter alltså inte inskrivna i våra gener utan skrivs in i det undermedvetna under vår uppväxt, speciellt under tiden i livmodern och fram till 6-års åldern.

Kanske inte cancer heller är en genetiskt sjukdum utan en metabolisk åkomma, dvs beroende på våra kostvanor. Naturligtvis har våra arvsanlag betydelse när det gäller att kunna motstå angrepp och naturligtvis har det betydelse om DNA förstörts av gifter eller stress.

Alternativmedicinen hävdar ju bestämt att cancer är en metabolisk sjukdom, lika bestämt som skolmedicinen hävdar att det är ett DNA-problem. Det förklarar alla dessa allvarliga cancerfall som helt "oförklarligt" botats med alternativa metoder. Den mest anmärkningsvärda är väl kanske Resan-metoden.

Stress - det innebär att våra tankar och känslor även är miljöpåverkan som celler känner av och reagerar på. Det innebär att känslomässiga trauman eller kontinuerlig stresspåverkan inte bara påverkar immunförsvaret utan även påverkar cellernas beteenden.

Cellmembranen fungerar som avancerade biologiska datorer som interagerar med miljön. Ett helt nytt synsätt. Det har lett fram till ett nytt begrepp - Epigenietik. Cellernas agerande kan till och med påverka generna! Inte bara mutationer gör det alltså. Epigenetic and Cancer

Det undermedvetna kör program
Hur länge har man inte diskuterat om människans personlighet beror på arv eller miljö? Någon formade den eleganta metaforen att personligheten formas som en trasmatta. Arvet är själva varpen och miljön är de färgglada inslagen. Arv och miljö är sammanvävda och går inte att särskilja.

Men vad ingår i varpen? Är det bara DNA som vi lärt oss?

Nu måste vi begrunda det senaste om hur hjärnan fungerar. Den största delen av hjärna hanterar färdigskrivna program som att kunna gå, springa, prata, och att inte lägga fingrarna på en het kokplatta, och alla våra kulturella koder, till exempel. När vi fyller 18 får vi programmera in bilkörningsprogrammet om vi vill ta körkort.

Dessa program kör på autopilot. Bilkörning går per automatik. Vi kan köra från Stockholm till Skåne utan att tänka på hur det går till. Allt funkar perfekt och blixtsnabbt, så länge inget oförutsett händer.

Men de djupaste och mest ingrodda programmen skrivs in i spädbarnsåldern och sitter lika hårt som om det vore medfödda egenskaper. De är alltså lätt att förstå att de kan upplevas som ärftliga egenskaper.

Det är fullkomligt naturligt och viktigt för överlevnaden att det funkar på det viset. Fostret och det nyfödda barnets hjärna har inte utvecklat något analytiskt tänkande än utan kopierar föräldrarnas och den närmaste omgivningens beteenden, helt okritiskt. - "Om jag gör som de gör så kommer jag överleva - för det gör ju de, eller hur?"

Tre syskon
Jag trodde länge att jag var enda barnet, ända till jag var över 50 år. Men morsan födde tre barn. Det första, min bror Gunnar födde hon som 17-åring och det barnet slets ifrån henne och sattes 2,5 år på ett kärlekslöst barnhem innan han placerades ut i ett fosterhem där det adopterades.

Storebror Gunnar Slettebakken - Självporträtt

Det andra födde hon tre år senare i ett torp på Åländska lansbygden, blev hemlös i Stockholm och min syster Maj rycktes ifrån henne av Barnavårdsnämnden när barnet var 1,5 år gammal och adopterades in i ett välbärgat överklasshem i Danderyd.

Jag själv föddes tre år senare och växte upp i en strävsam kärnfamilj som fick starta från absoluta 0-punkten och kravla sig upp ur misären, mot något som skulle kunna likna den den omätliga rikedom de båda själva växt upp i men blivit grymt utkastade ur. Båda ansågs vara misslyckade.

Hur kom de här olika präglingarna i spädbarnsåren påverka de tre livsödena? Gunnar Slettebakken, Maj (blev sen Kristina) och jag Björn, men fram till år 2000 kallades även jag Gunnar.
Vi har ju alla tre legat i samma livmoder, i Elly Magdalena Grevstad.

Sista barnet, överbeskyddat - fick inte gå förlorat även det.

-----------------------------------




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar