Cancerrapport - Del 7

Cancer har vissa likheter med husröta. Man ruttnar inifrån.

Den 7 maj var jag kallad till första efterkontrollen, två månader efter sista cytostatbehandlingen var avklarad. Jag föreslog att vi kunde mötas i en videokonferens för jag kände mig helt frisk. I dessa coronatider kunde det väl räcka att projektledaren (överläkaren på Hematologen) fick blodproverna? Så blev det också.

Vi möttes via datorskärmarna och det räckte med att jag berättade att jag inte känt en tillstymmelse till några knutar i ljumskarna, armhålor eller runt halsen. Han svarade med att alla blodvärderna och de röda och vita blodplättarna var som på en frisk människa i min ålder. Vilken underbar bekräftelse! Jag har ju känt mig helt frisk om än i lite dålig kondition. Men bättre allteftersom tiden går.

Därmed betraktar jag cancerkapitlet som avslutat så det blir inga fler Cancerrapporter ...

Under april - maj har jag börjat riva upp golvet i garderoben i sommarhuset på Johannesnäs, uppe i den Jämtländska vildmarken. Det hände sig nämligen under förra sommaren att stolsbenet sjönk rätt igenom linoleummattan när jag satte mig ner på den. Jag ville sitta bekvämt för att installera utrustningen till solelpanelen som skulle förse kylskåpet med strömmen.

Det är ett dåligt omen när stolsbenet sjunker genom golvet! Då kändes det lite motigt att ställas inför en ny uppgift innan man är helt klar med den första. Men nu i år blev det som en lämplig syssla att ta sig an, nu när jag ändå måste fortsätta att vara i karantän. Karantän har jag ju tränat på sen i oktober.

Allt därunder var genomruttet ...

Först rivningen och kapning av de fyra bärande bjälkarna i nordvästra hörnet av huset. Bjälkarna hade jag före kapningen stöttat upp med stumpar av kreosotimpregnerade gamla telefonstolpar som fick stå på cementplattor. Det jobbet var tungt.

Stötta upp, kapa och skarva ....

Först fick jag åla in under krypgrunden med Tigersågen och sen kapa det grova bjälkarna så långt bort att det fanns friskt virke. (Det hade säkert varit behagligare att kapa dem där de var ruttna). El till sågen och belysningen producerades av ett litet puttrande reservelverk som svärfar lämnat efter sig från 80-talet.

Ålning, borrning och bulta ihop ...

Att skarva in de nya tryckimpregnerade bjälkarna innebar samma arbetsställning som att byta avgassystem från en liggbräda under bilen. Vrångt och trångt med långborren och långbulten! Snacka om att ligga i underläge!

Ny'golvet på plats ...

Att lägga själva golvet var som en jubelsång i jämförelse. Det fick bli råsponten. Den är billig och då behöver man inte ens tänka på var man lägger skarvarna. Bräderna är ju ändspontade också! Där var man i överläge igen.

Grunden hade ventiler men gjutformarna satt kvar.

Allt var dessutom igenpluggat

Orsaken till förödelsen var att ventilationerna i husgrunden var tilltäppta. Inte nog med det - formvirket sen gjutningen av grunden (för ca 100 år sen) var inte borttagna ur ventilationshålen så öppningarna blev för trånga.

Det gick ju vägen och blev riktigt bra till slut. Jag berättar det här för jag känner så stor glädje och tacksamhet över att jag är frisk igen och kan jobba någorlunda som förr. Att jag bara har lust att ge mig på ett sånt här jobb är ett hälsotecken. Cancern tog ett halvår, inte fem sex år - och jag är helt återställd! Sjukvården är fantastisk - sen får andra säga vad dom vill.

Sådana här jobb har ju varit en stor del av mitt aktiva liv som jordbrukare. Att klara av att lösa allehanda problem som uppstår i byggnader och maskiner. Oftast är man då utlämnad att göra det på egen hand för man bor avsides. Det är dessutom en del av de magra ekonomiska villkor vi småbönder levt under. Men samtidigt ger det livet en djup mening och tillfredställelse att klara sig med sina egna händer.

Nu skall jag nog ställa i ordning båten och näten ifall isoleringen blir långvarig. Det finns ju gott om fisk i sjön. Så får jag gräva mig ett pärland och se över jordkällaren. Kanske blir det get också, för mjölken skull, å hönscha', å kanske en gris som kan äta skulorna.
Undrar om jag inte måste skaffa en häst också ...

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Kollaps pågår - bli inspirerad!

Låt dig inspireras av alternativen
En ny generation av framtidsoptimism håller på att växa fram ur kriserna. På samma sätt som när jag läste boken 'Getter' 1970, känner jag återigen den enorma framtidsoptimismen när jag läser böckerna 'Kollaps' och 'Jordad' av David Jonstad. Han tillhör den nya generationen som ser klart, med nya friska ögon. Han ser med journalistens förmåga till överblick och analys och han skriver med ett personligt engagemang. Han lever dessutom sin övertygelse.

Samspelet - jord, djur och människor

Det är en prestation att mitt i all brandrök se nya möjligheter och positiva utvecklingar.

Det handlar inte om att det är någon katastrof att vår konstgjorda kultur, som går på fossil energi likt anabola steroider, stannar upp. Det handlar inte om att vi behöver kastas tillbaka till en tillvaro i fattigdom, sjukdomar, umbäranden och barnadödlighet. Det handlar inte om att livet skall bli torftigare.

Det handlar om att vi skall komma ur vårt ekorrhjul som gör oss alltmer alienerade, frånkopplade från vår samhörighet med varandra och med den natur och det liv som alla är del av. Det handlar om att vi skall öppna oss för en gemenskap där vi går in i ett symbiotiskt kreativ skapande tillsammans med varandra och naturen. En process likt naturens egen process där det nya växer fram i harmoni, utan att vi kan förutse eller egentligen kontrollera vad som skall komma. Livet är inte förutsägbart och planerbart.

Låt oss acceptera att utvecklingen har fört oss hit och det är inget fel i det. Men låt oss också acceptera att nu går vi in i en annan fas. Det blir aldrig mer som det har varit. Så har det aldrig fungerat. Det är en ständig förändring - ibland tar det ett rejält skutt.

Själva symbolen för Globaliseringen

World Trade Centre kollapsar

Kulturer kommer och går 

En civilisation kollapsar inte på samma sätt som World Trade Centre. Det är en mer utdragen process.   Det kan ta några mansåldrar. De syd- och nordamerikanska indiankulturerna utraderades på några hundra år. Även då var det pandemier av främmande sjukdomar som drog fram som gräsbränder i torrt gräs. De hade inget immunförsvar mot Europa.

Men vi är civiliserade och än så länge brinner det bara lite här och där i våra rika områden, känns det som. Den fattiga världen är ännu inte drabbade av farsoten. Hinner vi släcka gräsbränderna innan slumstäderna och flyktinglägren drabbas, eller ...

Men när allt släckningsarbete är klart så måste vi rycka ut igen för att rädda ekonomin .... och ekologin ... och energin. Den billiga fossila energin är faktiskt slut.

Det här förutsåg vi för 50 år sen. Det brukar man kalla två mansåldrar. Det är dags att vakna!

Ujamaa - en underbar vision
När Europas kolonisation var över skulle Afrika på 60-talet skapa sin egen framtid ur askan efter plundringståget. Tanzanias förste president Nyerere hade en vision om att bygga upp genom att modernisera det traditionella afrikanska bysamhället. Skapa ett extremt decentraliserat samhälle av självförsörjande byar och lokal produktion. Ujamaa - betyder gemenskap, ömsesidig respekt, samarbete, självförsörjande och självbestämmande.

En afrikansk socialism med jordbruket som bas. Ett alternativ till Wazungus (= 'Europeernas' eller 'Den vite mannens') urbana kapitalism. Liknande försök gjordes på ön Madagaskar.

Det gick inte hem. Alla ville få vara med i västvärldens framgångssaga.

Eleverna i Ifunda Technical Secondary School ville inte jobba i Ujamaa-projekten. Internatskolan låg mitt i Tanzania, på landsbygden som en egen självförsörjande enhet med 700 elever och en hel byorganisation uppbyggd runt den. Ett stort jordbruk med djurhållning, verkstäder, post, slakteri och allt som behövs.

Men eleverna var bara intresserade av de teoretiska studierna som gav dem en examen. En utbildning som skulle kunna ge dem möjlighet att fortsätta sina studier i Amerika och sedan kunna bli kvar där.  'Brain Drain' kom fenomenet att kallas.

En svensk dröm
Mitt uppe i allt arbete med att ömsom undervisa eleverna i maskinritning och matematik blandat med ogräsresning i majsfälten och plogtillverkning, fick jag tag i boken - Getter av Husdjurskonsulent Erik Sjödin.

Två ungdomar blev helt besatt av kalkylerna som visade att det går visst att leva på små jordbuk i Norrland om man förädlar getmjölken till ost som man traditionellt gjorde i Frankrike. Vi såg framför oss en svensk variant av Kijiji cha Ujamaa i Norrlands inland. Vi for hem och skapade oss ett liv baserat på jordbruk och lokalproducerat livsmedel.

Tillbaka till Jorden och Djuren

Det var 49 år sen - det var för tidigt. Men nu börjar Ujamaa-tankarna återuppstå i Afrika och på många andra platser igen. Jorden, gemenskapen och samhörigheten med Livet blir åter viktigt. Det blir så uppenbart när hela den artificiella överbyggnaden håller på att sjunka ihop.

Tänk om det är nu det sker
Människan har varit nomadiserande i flera hundra tusen år. Tänk om det är dags att sälja huset, gå samman och bilda en klan, en bygemenskap, köpa jordbruk, skaffa djur och sikta på en global permanent flexibel kultur.

Där kommer det säkert finnas ogräsrobotar och massor med tid för kärlek, fest, dans, musik och kultur ...
---------------
Böckerna finns på Ordfront

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Ett märkligt brev

Plötsligt låg där ett brev från Universum bland Meddelanden. Våra vänner Soraya Saraswati och Terry Oldfield hade vidarebefordrat det från Australien. De sa att det var från Covid-19 på något vis. 

Största upptäckten - Universum som neuralt nätverk

Men 'inspiration' och kreativitet kan ju vara The Akashic Field som uttrycker sig genom dig, tänker jag. 

Det är svårt att översätta en dikt. Man måste nästan vara lite poet själv. Det räcker inte bara att översätta. Fast du kan ju engelska så jag hoppar över. 

Annars kan du ju kopiera och klistra in i Google translator men det brukar bli så konstigt då ... 
Anyway - så här stod det:
"Letter from Covid-19 to Humans:

Stop. Just stop.

It is no longer a request. It is a mandate.

We will help you.

We will bring the supersonic, high-speed merry-go-round to a halt 

We will stop

the planes

the trains

the schools

the malls 

the meetings

the frenetic, furied rush of illusions and “obligations” that keep you from hearing our single and shared beating heart,

the way we breathe together, in unison.

Our obligation is to each other,

As it has always been, even if, even though, you have forgotten.

We will interrupt this broadcast, the endless cacophonous broadcast of divisions and distractions, 

to bring you this long-breaking news:

We are not well. 

None of us; all of us are suffering. 

Last year, the firestorms that scorched the lungs of the earth

did not give you pause. 

Nor the typhoons in Africa, China, Japan.

Nor the fevered climates in Japan and India. 

You have not been listening. 

It is hard to listen when you are so busy all the time, hustling to uphold the comforts and conveniences that scaffold your lives. 

But the foundation is giving way,

buckling under the weight of your needs and desires. 

We will help you.

We will bring the firestorms to your body

We will bring the fever to your body

We will bring the burning, searing, and flooding to your lungs 

that you might hear:

We are not well. 

Despite what you might think or feel, we are not the enemy.

We are Messenger. We are Ally. We are a balancing force.

We are asking you:

To stop, to be still, to listen;

To move beyond your individual concerns and consider the concerns of all;

To be with your ignorance, to find your humility, to relinquish your thinking minds and travel deep into the mind of the heart;

To look up into the sky, streaked with fewer planes, and see it, to notice its condition: clear, smoky, smoggy, rainy? How much do you need it to be healthy so that you may also be healthy? 

To look at a tree, and see it, to notice its condition: how does its health contribute to the health of the sky, to the air you need to be healthy?

To visit a river, and see it, to notice its condition: clear, clean, murky, polluted? How much do you need it to be healthy so that you may also be healthy? How does its health contribute to the health of the tree, who contributes to the health of the sky, so that you may also be healthy? 

Many are afraid now. 

Do not demonize your fear, and also, do not let it rule you. Instead, let it speak to you—in your stillness, 

listen for its wisdom. 

What might it be telling you about what is at work, at issue, at risk, beyond the threats of personal inconvenience and illness? 

As the health of a tree, a river, the sky tells you about the quality of your own health, what might the quality of your health tell you about the health of the rivers, the trees, the sky, and all of us who share this planet with you?

Stop. 

Notice if you are resisting. 

Notice what you are resisting. 

Ask why. 

Stop. Just stop.

Be still. 

Listen. 

Ask us what we might teach you about illness and healing, about what might be required so that all may be well.

We will help you, if you listen."

Vad stod det egentligen ...? Bäst att läsa en gång till - mera närvarande.
--------

Just nu är det panik

Det har talats om klimatkrisen under hela 2000-talet men inga kraftfulla åtgärder har vidtagits - trots att alla har förstått och diskuterat, kommit till beslut och skrivit under avtal. 

Så bryter en influensa ut. Allt stannar upp - till och med bilindustrin!

Bilindustrin har varit själva drivmotorn i den industriella och urbana utvecklingen under hela 1900-talet och är det fortfarande. Just nu håller den på med en enormt krävande omställning till självkörande elbilar. 

Hela industrin har utvecklats till att vara totalt beroende av ett minutbaserat, globalt logistiksystem med delar som fraktas runt jorden med båtar. Det är som ett ständigt pumpande blodsystem av varor som skall trilla på plats utan att någonsin hamna på någon lagerhylla. Vilket finlir!

Men så plötsligt står allt stilla. Tvärstopp! Fabrikerna stänger, en efter en.

Någon har stoppat 'fossilbusen' - själva grundbulten i hela CO2-syndromet!

Det är som då vi stressar på för länge, utan att lyssna på kroppens signaler, då blir vi plötsligt sjuka. Antingen får vi diskbråck eller också utmattningssyndrom. Kroppen tas ur spel. Naturens egen inneboende visdom säger ifrån. 
- Nu får du banne mig sluta!

Stanna upp

Det är dags att stanna upp, vare sig vi vill eller inte. 

Det är dags att fundera på om vi skall låta våra egon (= våra tankar, trossystem och dogmer) få styra oss utan att bli ifrågasatt. Vår Egon har tillåtits ta över.

Det är dags att stanna upp, sjunka ner i hjärtat, känna in och lyssna till vår intuition. 
Lyssna till Livets inneboende visdom. 
Lyssna till Naturen. 
Ställ dig frågan till hjärtat: Hur skall jag samverka med Helheten, med Livet? 
Hur skall jag öppna hjärtat och få tillbaka tilliten?  
Hur skall jag våga att tillåta mig bli levd?

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Cancerrapport - Del 6

Ingen vet hur kräftan kommer in i din kropp. När du upptäcker det är det för sent. Han äter upp dig inifrån och du tvinar bort under fruktansvärd smärta. Man pratar helst inte om kräftan, eller döden.

Men så är det inte nu för tiden. Ett cancerbesked behöver inte vara detsamma som en dödsdom längre. På bara några år har det skett enorma framsteg i cancerbehandlingen, i alla fall här i Sverige. Alltfler överlever.

Livets träd - Yggdrasil

I fredags blev jag kallad till Projektledaren, överläkaren på Hematologen i Sundsvall. Vi skulle få besked om resultatet efter den sista helkroppsröntgen med radioaktiva isotoper som jag utsattes för i Umeå i måndags. Spännande besked. Min övertygelse var att nu kommer vi få ett kvitto på att hela behandlingen är klar. - Du är frisk, kommer han säga. Så kändes det i alla fall.

Så blev det också. Det finns inga tecken på någon som helst canceraktivitet i kroppen men jag skall komma på regelbundna kontroller två år framöver. Det är väl som efter en skogsbrand - man måste hålla koll en tid efteråt så det inte blossar upp igen. Det känns helt OK.

Härligt! Vi for jublande hemåt och bytte om till mörka kläder. Det var även en begravning på dagsschemat. En jämnårig i släktklanen hade just dött. Det var som en påminnelse om att det inte alls var självklart att min kropp lever vidare idag.

Sist vi träffades var i väntrummet till labbet på Vårdcentralen i Söråker i slutet på januari. Jag skulle ta blodprov inför den sista cytostatikabehandlingen. Plötsligt satt han där bredvid mig där på stolen.
- Hur är det med dig? frågade jag
- Ja det är som det är. Hur är det med dig själv då? frågade han och tittade upp på min kala flintskalle.
- Jo, men det är som det är, svarade jag och sen pratade vi om annat.
Män pratar inte så mycket om sånt här.

Där i kyrkan i Hässjö översvämmades jag av en djup tacksamhet. Det kunde lika gärna varit min kropp som låg där i kistan. Livet är inte självklart. Hur skall jag nu ta vara på det - nu när vi fått några år till att vara tillsammans? Den frågan kommer jag nog bära med mig ett tag ...

Hur upptäckte du cancern?
Det är en fråga som jag fått flera gånger. I mitt speciella fall kände jag att det fanns en liten hård knöl i högra ljumsken. Det var väl i slutet av juli eller i början av augusti. Den var inte större än en ärta men jag kände på den lite då och då. En knöl i ljumsken. Där finns en massa lymfkörtlar som hänger ihop med hela lymfsystemet. Det kändes inte bra.

Jag googlade på det och det verkade allvarligt. Den växte med tiden och det blev fler, även på halsen och det gick fort. I slutet av september kontaktade jag Vårdcentralen och fick en akuttid 1 okt. Sen gick allt med en rasande fart. Efter bara några dagar var jag inne i systemet på Hematologen och de opererade bort en tumör för analys, tog benmärgsprov och skickade mig till Umeå för PET-skanning. Det var tydligen aggressiv lymfom. Obehandlad skulle jag dö inom ett par månader.
- Fast eftersom du är i så bra fysisk form kommer du kanske klara dig tre månader, sa överläkaren.

Nu har det gått fem månader - och jag är helt frisk!

Nu ser vi bara framåt
Den här vintern blev det inget kajakbygge. Annars brukar jag bygga en varje vinter. Men jag har bara underhållit med lite målning och reparation. Dessutom har jag gjort ett par nya paddlar. Nu hänger det fem paddlar på snickarbodens södersida och doftar tjära i vårsolen. Träpaddlarna är strukna med Roslagsmahogny - en blandning av trätjära och linolja som får 'koka' in i träet i solgasset. Det doftar så gott när man går förbi.

Vi måste ju ha kajaker och paddlar i ordning till höstens Yoga-Kajakkurser som vi annonserat ut redan för en månad sen då vi började känna att kräftan dragit sig tillbaka.

Mitt under cancerbehandlingen sålde vi fossilbilen och beställde en ren elbil. Vi fick hem den lagom till februari så nu kör vi fossilfritt. Vi har en laddbox som vi kan ställa in med timer. Då kan vi ladda elbilen med el från solpanelerna, dagtid då solen lyser.

Dieselbilen kör vi på HVO100 som görs av slaktavfall så även den går nu fossilfritt. Den har vi till att dra släpvagnen med

"Om du skall dö i morgon så plantera ett träd idag" - Martin Luther

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Cancerrapport Del - 5

Igår gick jag in i det sista giftemålet, den sista cytosatbehandlingen - Jippe! Det känns. Kroppen behöver allt längre återhämtning för varje behandling. Det är inte bara cancern som mals ner.

Under dagen fylls kroppen med cellgift

Tacksamt tar jag emot behandlingen

Rikta uppmärksamheten åt rätt håll

Men det gäller att hålla fokus - inte på biverkningarna utan på delmålen, möjligheterna till fysisk träning och se till att inte tappa vikten. Visst finns det biverkningar. Skinnet trillar av i händer och fötter, kramp i vaderna så fort man sträcker lite på sig, munsår i munnen och periodvis riktigt dålig aptit, håglöshet och slöhet - men va´ fan. Det är skitsaker! Jag överlever. Jag känner att jag blir bra och jag klarar att ta fysiska utmaningar däremellan. Det gäller att hålla fokus på det!

Utmana fysisk aktivitet
Under den här perioden tog Folke och jag en långfärdskridskotur runt Öjesjön utanför Härnösand. Visst - på slutet fick jag pausa ofta och vila på ispiken för jag blev knäsvag, men vi kom runt.

Lite ringrost på Öjesjön - premiäråkning

I lördags hoppade jag på en paddelutflykt med Friluftsfrämjandet. Vi startade i Hartungsviken på Alnön och for runt Rödön, rundade Rödö fyr och tillbaka genom sundet till Rödökalv. Där hade det samlats en hel del is och nyis mellan flaken. En tripp på ett par mils havspaddling.

Havspaddling i stilla väder är lågintensivt - som att promenera 

I kajaken kändes allt bra. Men när jag kom hem kände jag hur utpumpad jag blivit. Feber steg och snoren rann. Jag hade blivit nerkyld - men inte förkyld. Efter ett par timmar var det över! Det betyder att kroppen har ett försvar som funkar någorlunda. Immunförsvaret är inte helt utslaget. Vilade hela dan efter ...

Issörja i lagoma mängder är utmanande

Hamnar man ovanpå isen är det isdubbar som gäller

Hamnar man under isen är det värre

Jag hade laddat ordentligt på morgonen, som inför ett skidlopp. Två bamsetallrikar havregrynsgröt, rejält med lingonsylt, två ägg, två koppar kaffe och fyra kalla pannkakor med socker  som var kvar efter gårdagens pannkaksorgie. Här gällde det att fylla på med snabba kolhydrater.

Kostfilosofi runt cancer
Efter alla råd hit och dit av alternativfilosofer, dietisten, projektledaren (överläkaren) och mina egna erfarenheter av hur kroppen reagerar har jag funderat över en strategi som passar mig. Ingen sanning alltså.

För att hålla sig frisk bör jag nog undvika att överäta snabba kolhydrater och socker. Kroppen är ju biologiskt utvecklad under flera hundratusen år till jägar/samlartillvaron som innebar en ständig brist på energi. De som åt mest överlevde. Så är det inte längre.

Nu för tiden vadar vi oss formligen genom ett hav av kaloririk mat i en miljö och livsstil där vi dessutom bombarderas av cancerangrepp. Det är läge för medveten vaksamhet så man inte markbereder för kräftans djävulska angrepp. Immunförsvaret är gjort för att ta hand om ca 2000 cancerangrepp om dagen men det klarar inte vad som helst.

Har kräftan väl nupit tag i kroppen och bitit sig sig fast så kan man ju försöka sig på att svälta ihjäl cancercellerna genom att gå in i ketos. Det är kroppens sätt att ta sig igenom svältperioder. Då ställer levern om till att producera ketoner av fett och friska celler kan göra energi av ketoner om det inte finns socker. Cancercellerna är inte lika bra på det. Dom trivs bäst med fullgas på socker.

Men får dom inte tag i lätta kolhydrater så fermenterar de ner allt annat de kommer över i kroppen. Det blir en tuff kamp att försöka svälta ut sådana fiender.

Kemoterapi kräver energi
Själva cytostatbehandlingen är en krigföring som kräver kopiösa mängder bränsle. Mitt tankefel var från början att köra ketogen kost, svälta ihjäl cancern samtidigt som jag tar hjälp av skolmedicinen att få död på cancern. Man det goda ur bägge metoderna. Men icke! Det blev energibrist och jag rasade i vikt. Det går inte kriga utan bränsle.

Det kändes så tydligt att kroppen behövde lättillgänglig energi. Det fick bli två stadiga grötportioner varje morgon och pannkaksorgier de dagar aptiten var för låg. Under kemoterapin kan man proppa i sig snabba kolhydrater som om man springer ständig maraton. Det känns så mot alla tidigare principer.

En bunt nattmackor av vitt bröd med ost och apelsinmarmelad innan man går och lägger sig. Perfekt enligt dietisten! Osten ger protein som också är risk för att komma i underskott.

Härligt - jag äter och proppar i mig, gärna en glass framför kvällsfilmen på Netflix. Ändå är det svårt att inte tappa vikt! Vilken njutning!

Övergången till vettig kost
Om fjorton dagar får jag skärpa opp mig igen. Då gäller det att släppa alla fula vanor. Men som tur är finns det hjälp att få. På Living Food Institute i Värmland håller de kurser i rehabilitering efter cancerbehandlingar. Där kör de en kosthållning som baserar sig 80-talets Livingfood-pionjär Ann Wigmors ideér om att äta i sig livsenergi. En kost som baserar sig på groddar och vetegräsjuice. Man äter formligen sprudlande liv.

Allt nyfött är ju proppfullt med livsenergi. Kosten i kombination med övrig aktivitet, yoga meditation och personlig utveckling - alltsammans bygger upp kroppen igen. Dit drar jag i mars!

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Skitenkel klimatinsats

Varför slutar inte alla torka sig i baken med papper? Skogen försvinner och inte heller är det särskilt hygieniskt!

Om hela världens befolkning skulle torka röven med papper skulle det inte finnas en trädpinne kvar på jorden. Men vi, som tillhör den vite mannens högt 'civiliserade' kultur, hugger ner skogen för att kunna torka bajset istället för att tvätta oss rena. Hur kan det bara fortsätta rulla på så utan att någon reagerar?

SCA hugger ner svensk skog och gör toarullar 

 Bolzonaro hugger ner regnskogen för mer soja till köttproduktion

Foto: Pär Olert

Alla förstår egentligen hur korkat det är men det är en livsstilsfråga. En ingrodd kulturell vana och sedvänja.

Det roliga är att den vanan är väldigt enkel och billig att ändra på, i alla fall teoretiskt. Du köper en handdusch på Bauhaus för 179 kr och monterar på en halvtimme. Sen är det bara att tvätta sig i baken med ena handen och spola med andra. Håll på så länge att det blir rent, både i handen och baken, så att du med gott samvete kan torka bort vattnet med en handduk.

Men hur många är beredda att göra den förändringen? Är det kanske tabubelagt att vidröra själva anus?

Dusch-bidé kopplas till handfatet

Majoriteten av världens befolkning beter sig inte som 'den vite mannen'. I Indien och Afrika äter man med höger hand. Där är det tabu att vidröra maten med vänster för den tvättar man baken med. Det är deras 'programmering' som de får med sig från barnsben.

Ett par andekdoter
De flesta biståndsarbetare som åker till Afrika eller Asien anpassar sig inte till den lokala traditionen att tvätta sig istället för att torka sig. Jag träffade en svensk biståndsarbetare på 60-talet som räknade ut och sen köpte med sig två års toalettpappersbehov då han for till Tanzania. Bara för att vara säker på att inte bli utan toapapper!
-------
Vid en biologitentamen i Indien ställdes uppgiften: - Redogör för människans matsmälningssystem.
Den mindre påläste eleven skrev: - Matsmälningssystemet börjar i högra handen och slutar i den vänstra. Han fick en liten poäng ändå, för sin slagfärdighet.

Byt stil - idag
Våra toalettrutiner är ett klockrent exempel på en dysfunktionell kulturell programmering som sitter etsat i vårt undermedvetna alltsedan potträningen i spädbarnsåldern. Våra tidigaste program är väldigt svåra att ändra på. Detta program borde väl ändå vara allra lättast att ändra på. Det är ju bara att ta ett beslut och ändra beteende redan idag, eller hur?

Vill man göra något effektivt för att minska koldioxiden i atmosfären så skall man plantera träd eller åtmionstone låta träden stå kvar. En normalstor gran räcker till ca 590 toarullar. Låt granen få stå kvar.

Nästa strukturella idioti är ju att vi spolar ut avföringen i avloppet istället istället för att tillföra näringen till växterna, men det är ett mer komplicerat strukturellt problem att lösa. Rent tekniskt skulle det kunna gå att lösa om vi bara vill. Ladda t ex biokol med näringen från urin och fekalier (inte till grönsaker) och sedan berika mullen och plantera träd. De är de effektivaste koldioxidupptagarna.

När många ändra sig lite - ja, då händer det mycket.

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Teslas möte med Yogin

Kvantfysiken är ett möte mellan österländsk filosofi och västerländsk vetenskap. Geniet Nicolai Tesla mötte redan på 1800-talet yogin Swami Vivekananda. Kvanfysikernas giganter, Bohr, Schrödinger, Heisenberg m fl studerade Veda-skrifterna.

Översättning av Aleph Faenas artikel 26 februari 2018 i Agent for Change

En dag mötte vetenskapen visdomen i ett slumpmässigt möte mellan Tesla och yogien Swami Vivekananda.

I ett osannolikt skede, långt bak i historien var det möjligt att alla mystikerna i Vedas Indien hade upptäckt allt angående världens natur och verklighet. Följaktligen är allt som sagt sedan dess bara kommentarer till den visdom som redan finns nedskrivet i de heliga texterna. Verkar den här hypotesen extravagant?

År 1896 spelade skådespelerskan Sarah Bernhardt i en pjäs som heter Iziel. Enligt en deltagares ord var det en ”fransk uppläsning av Buddhas liv.” Grovt sett utvecklades stycket kring en kurtisan, Iziel, som försökte förföra Buddha medan han mediterade vid foten av det legendariska fikonträdet där han uppnådde upplysning. Buddha utnyttjade Iziels förförelse för att predika om världens fåfänga. Spelet var ett av de många västerländska uttryck för intresset för lärorna i öst och specifikt för Vedanta, en av de sex hinduiska filosofiska skolorna baserade på Vedas.

Åtminstone så förstod Swami Vivekananda det. En natt i februari samma år gick han för att se en föreställning av Iziel. Vivekananda var redan en yogi erkänd för sin kunskap om de heliga texterna och särskilt för att han hade varit favoritstudenten till Sri Ramakrishna Paramahamsa, en av 1800-talets mest anmärkningsvärda yogier. Ramakrishna hade flera mystiska upplevelser och ansågs vara en inkarnation av den Högsta Brahmanen. 

Yogin Swami Vivekananda och uppfinnaren Nicolai Tesla

öppnade mötet mellan österländsk filosofi och västerländsk vetenskap 

redan i slutet på 1800-talet. Det blev en murbräcka in mot kvantfysiken.

I det sammanhanget var Vivekananda en avgörande koppling mellan hans lärare och väst. Även om han föddes och tränades i Calcutta, sedan hans ungdom, var hans kunskap om västerländsk kultur lika stort som hans intresse för vedantisk doktrin. Denna kombination, tillsammans med Ramakrishnas handledning, gjorde Vivekananda till en entusiastisk ambassadör för Vedantisk visdom utanför Indien.

Sarah Bernhardt visste allt detta, eller åtminstone, hon visste vem Swami Vivekananda var. När hon träffade honom bland publiken i teatern samma kväll arrangerade hon ett möte med honom i slutet av föreställningen.

Allt tycktes hända av en slump. Men ibland är tillfällena själva upphängda i universum, och för bara ett ögonblick upphör de helt att existera.

Mötet efter spelet skulle också inkludera Nikola Tesla. 39 år gammal hade han redan uppfunnit växelströmsmotorn och utvecklade och patenterade andra elektriska uppfinningar och fick därmed de inkomster som behövs för att starta Nikola Tesla Company. Vid denna oerhört fruktsamma tid i sitt eget liv var Tesla upphetsad inte bara av vad han hade uppnått, utan av de nya forskningsområden som hans egna upptäckter hade öppnat.

Under kvällen träffades Vivekananda och Tesla och började tala. Båda överraskades av att  samtalen övergick till ämnen av ömsesidigt intresse. För Vivekananda, för att de täckte själva substansen i livet, och för Tesla, eftersom han oväntat hittade inspiration och bekräftelse av några av de idéer som han då knappt kunde uppfatta.

Vivekananda och Tesla diskuterade bland annat uppfattningarna om prâna, âkâsha och kalpas, tre elementära begrepp i den Vedantiska läran. Dessa kan förstås som respektive vital energi, eter och idén om eoner. Prâna kan förstås som en energienhet, âkâsha som materia, och kalpas som tid. 

Enligt Vivekananda, försäkrade Tesla samma natt honom att idéer från en så lång tradition i hinduismen skulle kunna återspeglas i modern västerländsk vetenskap. Samtidigt ansåg Tesla sig ha förmåga att matematiskt visa att kraft och material båda kunde uttryckas i termer av energi. Denna uppfattning är i sin tur mycket nära hinduiska religiösa tankar. "I så fall," skrev Swami Vivekananda senare i ett brev som beskrev mötet, ”kommer den Vedantiska kosmologin betraktas som det stabilaste fundamentet."

Detta var också början på vänskapen mellan yogin och uppfinnaren. Var och en fann en samtalspartner från sin egen position och ändå kunde de knyta an till varandra. Tesla fortsatte att driva sitt intresse för Vedas-läran. Några år senare tvekade han inte att använda några av dess termer (exakt idéerna om prâna och âkâsha) för att beskriva de fysiska fenomenen han hade undersökt.

"Om du vill hitta universums hemligheter, tänk i termer av energi, frekvens och vibrationer," skrev uppfinnaren. Man kan ju undra om Tesla hade kommit till sina djupa universella insikter om han inte upplevt mötet med denne yogi och mystiker?

--------------------------------

Översättning av Aleph Faenas artikel 26 februari 2018 i Agent for Change

Klickbar Tankekarta över alla inlägg