Igår gick jag in i det sista giftemålet, den sista cytosatbehandlingen - Jippe! Det känns. Kroppen behöver allt längre återhämtning för varje behandling. Det är inte bara cancern som mals ner.
Rikta uppmärksamheten åt rätt håll
Men det gäller att hålla fokus - inte på biverkningarna utan på delmålen, möjligheterna till fysisk träning och se till att inte tappa vikten. Visst finns det biverkningar. Skinnet trillar av i händer och fötter, kramp i vaderna så fort man sträcker lite på sig, munsår i munnen och periodvis riktigt dålig aptit, håglöshet och slöhet - men va´ fan. Det är skitsaker! Jag överlever. Jag känner att jag blir bra och jag klarar att ta fysiska utmaningar däremellan. Det gäller att hålla fokus på det!
Utmana fysisk aktivitet
Under den här perioden tog Folke och jag en långfärdskridskotur runt Öjesjön utanför Härnösand. Visst - på slutet fick jag pausa ofta och vila på ispiken för jag blev knäsvag, men vi kom runt.
I lördags hoppade jag på en paddelutflykt med Friluftsfrämjandet. Vi startade i Hartungsviken på Alnön och for runt Rödön, rundade Rödö fyr och tillbaka genom sundet till Rödökalv. Där hade det samlats en hel del is och nyis mellan flaken. En tripp på ett par mils havspaddling.
I kajaken kändes allt bra. Men när jag kom hem kände jag hur utpumpad jag blivit. Feber steg och snoren rann. Jag hade blivit nerkyld - men inte förkyld. Efter ett par timmar var det över! Det betyder att kroppen har ett försvar som funkar någorlunda. Immunförsvaret är inte helt utslaget. Vilade hela dan efter ...
Jag hade laddat ordentligt på morgonen, som inför ett skidlopp. Två bamsetallrikar havregrynsgröt, rejält med lingonsylt, två ägg, två koppar kaffe och fyra kalla pannkakor med socker som var kvar efter gårdagens pannkaksorgie. Här gällde det att fylla på med snabba kolhydrater.
Kostfilosofi runt cancer
Efter alla råd hit och dit av alternativfilosofer, dietisten, projektledaren (överläkaren) och mina egna erfarenheter av hur kroppen reagerar har jag funderat över en strategi som passar mig. Ingen sanning alltså.
För att hålla sig frisk bör jag nog undvika att överäta snabba kolhydrater och socker. Kroppen är ju biologiskt utvecklad under flera hundratusen år till jägar/samlartillvaron som innebar en ständig brist på energi. De som åt mest överlevde. Så är det inte längre.
Nu för tiden vadar vi oss formligen genom ett hav av kaloririk mat i en miljö och livsstil där vi dessutom bombarderas av cancerangrepp. Det är läge för medveten vaksamhet så man inte markbereder för kräftans djävulska angrepp. Immunförsvaret är gjort för att ta hand om ca 2000 cancerangrepp om dagen men det klarar inte vad som helst.
Har kräftan väl nupit tag i kroppen och bitit sig sig fast så kan man ju försöka sig på att svälta ihjäl cancercellerna genom att gå in i ketos. Det är kroppens sätt att ta sig igenom svältperioder. Då ställer levern om till att producera ketoner av fett och friska celler kan göra energi av ketoner om det inte finns socker. Cancercellerna är inte lika bra på det. Dom trivs bäst med fullgas på socker.
Men får dom inte tag i lätta kolhydrater så fermenterar de ner allt annat de kommer över i kroppen. Det blir en tuff kamp att försöka svälta ut sådana fiender.
Kemoterapi kräver energi
Själva cytostatbehandlingen är en krigföring som kräver kopiösa mängder bränsle. Mitt tankefel var från början att köra ketogen kost, svälta ihjäl cancern samtidigt som jag tar hjälp av skolmedicinen att få död på cancern. Man det goda ur bägge metoderna. Men icke! Det blev energibrist och jag rasade i vikt. Det går inte kriga utan bränsle.
Det kändes så tydligt att kroppen behövde lättillgänglig energi. Det fick bli två stadiga grötportioner varje morgon och pannkaksorgier de dagar aptiten var för låg. Under kemoterapin kan man proppa i sig snabba kolhydrater som om man springer ständig maraton. Det känns så mot alla tidigare principer.
En bunt nattmackor av vitt bröd med ost och apelsinmarmelad innan man går och lägger sig. Perfekt enligt dietisten! Osten ger protein som också är risk för att komma i underskott.
Härligt - jag äter och proppar i mig, gärna en glass framför kvällsfilmen på Netflix. Ändå är det svårt att inte tappa vikt! Vilken njutning!
Övergången till vettig kost
Om fjorton dagar får jag skärpa opp mig igen. Då gäller det att släppa alla fula vanor. Men som tur är finns det hjälp att få. På Living Food Institute i Värmland håller de kurser i rehabilitering efter cancerbehandlingar. Där kör de en kosthållning som baserar sig 80-talets Livingfood-pionjär Ann Wigmors ideér om att äta i sig livsenergi. En kost som baserar sig på groddar och vetegräsjuice. Man äter formligen sprudlande liv.
Allt nyfött är ju proppfullt med livsenergi. Kosten i kombination med övrig aktivitet, yoga meditation och personlig utveckling - alltsammans bygger upp kroppen igen. Dit drar jag i mars!
Under dagen fylls kroppen med cellgift
Tacksamt tar jag emot behandlingen
Rikta uppmärksamheten åt rätt håll
Utmana fysisk aktivitet
Under den här perioden tog Folke och jag en långfärdskridskotur runt Öjesjön utanför Härnösand. Visst - på slutet fick jag pausa ofta och vila på ispiken för jag blev knäsvag, men vi kom runt.
Lite ringrost på Öjesjön - premiäråkning
I lördags hoppade jag på en paddelutflykt med Friluftsfrämjandet. Vi startade i Hartungsviken på Alnön och for runt Rödön, rundade Rödö fyr och tillbaka genom sundet till Rödökalv. Där hade det samlats en hel del is och nyis mellan flaken. En tripp på ett par mils havspaddling.
Havspaddling i stilla väder är lågintensivt - som att promenera
Issörja i lagoma mängder är utmanande
Hamnar man ovanpå isen är det isdubbar som gäller
Hamnar man under isen är det värre
Jag hade laddat ordentligt på morgonen, som inför ett skidlopp. Två bamsetallrikar havregrynsgröt, rejält med lingonsylt, två ägg, två koppar kaffe och fyra kalla pannkakor med socker som var kvar efter gårdagens pannkaksorgie. Här gällde det att fylla på med snabba kolhydrater.
Kostfilosofi runt cancer
Efter alla råd hit och dit av alternativfilosofer, dietisten, projektledaren (överläkaren) och mina egna erfarenheter av hur kroppen reagerar har jag funderat över en strategi som passar mig. Ingen sanning alltså.
För att hålla sig frisk bör jag nog undvika att överäta snabba kolhydrater och socker. Kroppen är ju biologiskt utvecklad under flera hundratusen år till jägar/samlartillvaron som innebar en ständig brist på energi. De som åt mest överlevde. Så är det inte längre.
Nu för tiden vadar vi oss formligen genom ett hav av kaloririk mat i en miljö och livsstil där vi dessutom bombarderas av cancerangrepp. Det är läge för medveten vaksamhet så man inte markbereder för kräftans djävulska angrepp. Immunförsvaret är gjort för att ta hand om ca 2000 cancerangrepp om dagen men det klarar inte vad som helst.
Har kräftan väl nupit tag i kroppen och bitit sig sig fast så kan man ju försöka sig på att svälta ihjäl cancercellerna genom att gå in i ketos. Det är kroppens sätt att ta sig igenom svältperioder. Då ställer levern om till att producera ketoner av fett och friska celler kan göra energi av ketoner om det inte finns socker. Cancercellerna är inte lika bra på det. Dom trivs bäst med fullgas på socker.
Men får dom inte tag i lätta kolhydrater så fermenterar de ner allt annat de kommer över i kroppen. Det blir en tuff kamp att försöka svälta ut sådana fiender.
Kemoterapi kräver energi
Själva cytostatbehandlingen är en krigföring som kräver kopiösa mängder bränsle. Mitt tankefel var från början att köra ketogen kost, svälta ihjäl cancern samtidigt som jag tar hjälp av skolmedicinen att få död på cancern. Man det goda ur bägge metoderna. Men icke! Det blev energibrist och jag rasade i vikt. Det går inte kriga utan bränsle.
Det kändes så tydligt att kroppen behövde lättillgänglig energi. Det fick bli två stadiga grötportioner varje morgon och pannkaksorgier de dagar aptiten var för låg. Under kemoterapin kan man proppa i sig snabba kolhydrater som om man springer ständig maraton. Det känns så mot alla tidigare principer.
En bunt nattmackor av vitt bröd med ost och apelsinmarmelad innan man går och lägger sig. Perfekt enligt dietisten! Osten ger protein som också är risk för att komma i underskott.
Härligt - jag äter och proppar i mig, gärna en glass framför kvällsfilmen på Netflix. Ändå är det svårt att inte tappa vikt! Vilken njutning!
Övergången till vettig kost
Om fjorton dagar får jag skärpa opp mig igen. Då gäller det att släppa alla fula vanor. Men som tur är finns det hjälp att få. På Living Food Institute i Värmland håller de kurser i rehabilitering efter cancerbehandlingar. Där kör de en kosthållning som baserar sig 80-talets Livingfood-pionjär Ann Wigmors ideér om att äta i sig livsenergi. En kost som baserar sig på groddar och vetegräsjuice. Man äter formligen sprudlande liv.
Allt nyfött är ju proppfullt med livsenergi. Kosten i kombination med övrig aktivitet, yoga meditation och personlig utveckling - alltsammans bygger upp kroppen igen. Dit drar jag i mars!
-----------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar