måndag 9 februari 2015

Himmel eller helvete - vår egen produktion

Vi bodde 25 år i en liten bondby utanför Ramsele i Norrlands inland. Vår närmaste granne hette Harry Andersson. Han levde ett stillsamt liv, hade ett litet trädgårdsland där han odlade kål, morötter och blommor. Fina marsdagar satt han på isen och pimplade aborre och under somrarna plockade han svamp och bär i skogarna.

Allt det här han producerade gav han bort till folk i byn. Harry var uppskattad när han kom till tanterna med sina blommor, småfisk och skvaller från sådant han snappat upp i stugorna.

Ibland kom han till oss och hjälpte till med höet eller att köra fram ved ur skogen. Harry tog aldrig betalt. Det räckte med gemenskapen.

- Det är detsamma vad jag gör, kunde han säga efter ett dagsverke.

Han var en känslig man. Ett mer fridfullt liv, än det han levde, är svårt att föreställa sig.

Men en vår blev livet nattsvart för Harry och frampå sensommaren när äpplena började mogna dränkte han sig beslutsamt.

Livet förlorade helt sin mening för denne finstämde särling. Det var inget långsamt svårmod som kom krypande efter en lång och tung vinter.

Nej det kom över honom en regnig dag på våren, närmare bestämt den 28 april 1986.

Det var inget vanligt häftigt vårregn över Ramsele. Det var tungt, radioaktivt regn efter olyckan i Tjernobyl som la sig över Harrys trädgårdstäppa, förgiftade hans svamp och bär i skogarna och gjorde att hans abborrar och gäddor var oätliga efter den dagen.

Harrys liv rasade samman. Det hjälpte inte hur jag påminde honom om luktärtblommornas skönhet eller fåglarnas sång. Han var otröstlig. Efter ett försök att ta livet av sig blev han intagen på psyket i Härnösand men på första permissionen gick han rakt ut i stadskanalen och lämnade alltihop.

Harrys öde är nog det mest slående exemplet jag sett på nära håll hur tankarna och sinnet skapar vår uppfattning om världen. Vi skapar vårt eget helvete eller himmel med våra tankar. Tankar blir till känslor och om vi håller oss kvar i negativiteten så kommer svårmodet som till slut kan övergå i depression.

Det är baksidan av människans unika förmåga till reflektion som vi begåvats med. Gräsänder kan ryka ihop i sin lilla damm och bråka rejält. Plötsligt slutar dom bråket, ruskar av sig och simmar sen runt som om ingenting har hänt. För dem är det bara nuet som gäller.

Människans hjärna är unik bland djuren. Vi reflekterar, samlar erfarenheter, bygger upp vår personlighet med våra tankar, synpunkter och ståndpunkter. Vi blir väldigt unika var och en av oss, separata individer som uppfattar världen, var och en på sitt eget vis.

Hjärnan producerar den värld vi lever i. Lyssna på Jill Bolt Taylor, en amerikansk hjärnforskare som drabbades av en kraftig stroke så vänstra hjärnhalvan slogs ut. Under hela förloppet iakttog hon, med forskarblick, sin egen stroke.

Efter åtta års rehabilitering kunde hon berätta om hur hon upplevde det "innifrån". TED-föredraget tar bara 18 min. Lägg speciellt märke till vad hon säger efter den 14:e minuten, hur det är att uppleva världen enbart med den högra hjärnhalvan.




Den vänstra hjärnhalvan strukturerar upp och organiserar våra intryck. Logik och värderingar, strategier och beräkningar. Allt det här är nödvändigt för att vi skall kunna orientera oss i sociala sammanhang.

Den högra ger oss en euforisk känsla av att vara det liv som lever genom oss.

Vår kultur har kanske överstimulerat den vänstra hjärnhalvans aktivitet och tryckt tillbaka den högra. Nu kanske det är dags att ge den högra hjärnhalvan mer betydelse och komma i balans.

Lyssna ett par gånger till, så du verkligen hör vad Jill Bolt Taylor säger efter 14 minuter i "My Stroke of Insight"

Reflektera ...

-----------------------------------


1 kommentar: