lördag 16 november 2019

Vatten - perfekt för Liv

Vatten är inte som alla andra vätskor - vatten är faktiskt riktigt otypiskt. 
(forts från tidigare inlägg: Tänk om - till omtanke)

”I rymdens väldiga spann från solars miljardgradiga hettor till den absoluta nollpunktens ödsliga frusenhet kan vatten i flytande form endast finnas som extremt undantag. Våra färska utblickar i kosmos låter oss uppleva mötet med jordens vatten som något sakralt."
– Rolf Edberg 1984

Vattnet avviker från andra liknande vätskors på minst 41 olika sätt enligt Martin Chaplin som forskat länge på vatten.

Den mest påtagliga avvikelsen är ju att isen flyter på vattnet. 

Kokpunkten är en annan typisk anomali (avvikelse som inte kan förklaras i den klassiska förklaringsmodellen). Den borde inte vara 100 °C om man jämför med andra liknande vätskor.

På samma sätt är smältpunkten 0°C också avvikande. Men 0 – 100°C är alldeles lämpligt för biologiskt liv. Märkligt, eller hur. 

Vattnets värmekapacitet är också unikt. Det finns inget annat ämne, varken fast eller flytande, som ens är i närheten av vattnets höga värmekapacitet. Det betyder att vattnet 'håller' temperaturen effektivt. Det gynnar växter och djur att temperaturen är jämn. 

Ytterligare en effekt av värmehållningsförmågan som gynnar biologiskt liv är att det uppstår skillnader i temperaturer i haven och i luften. När den skall utjämnas uppstår strömmar och vindar. På så sätt blir det väderförändringar med regn och sol om vartannat. 

Ångbildningsvärmet och smältvärmet är också extremt höga och det innebär att det går åt mängder av energi för att vattnet skall dunsta bort eller att is skall smälta. På sensommaren är det t ex så finurligt inrättat att det bildas dagg under kalla augustinätter. Dagg är luftens vattenånga som har kondenserat och bildar små vattendroppar på grässtråna. Ångan ger då tillbaka hela ångbildningsvärmet, all den solenergi som krävdes för att vattnet skulle dunsta, till grässtrået. Droppen hamnar dessutom längst ute på spetsen där frostrisken är som störst och värmen fördelar sig ner i hela bladet. På det här sättet hinner växterna i lugn och ro ställa om sig till den kalla vintern som är på väg.


Daggdroppen ger värme till grässtrået när det blir kallt

Vattnet har också extremt hög ytspänning som gör att vissa insekter kan springa på vattnet. Kapillärkraften som uppstår av ytspänningen gör också att vatten och näringsämnen kan sugas upp i växterna i deras smala kapillärrör från rotsystemet ända upp i trädtoppen.

Vattnets fjärde fas 
Vattnets extrema ytspänning beror på att det blir kristallint vatten i ytskiktet. Det formerar sig i ytskiktet till sexkantiga ringar och blir elektriskt laddat och det spänner ner ytan extra kraftigt.

Men det mest intressanta fenomenet är att vatten i levande celler blir till kristallint vatten, flytande kristaller. Det sker för att det är så nära cellernas proteinväggar. Proteinet är kraftigt hydrofilt - vattenälskande.



Intill cellväggens yta bildas en zon 
av vatten i form av flytande kristaller

De flytande kristallerna får elektriska egenskaper

Levande celler arbetar kvantmekaniskt
De sexkantiga ringarna i 'mattorna' av organiserade vattenmolekyler tränger undan en proton per ring och skapar elektrisk spänning. (se tidigare inlägg)

De egenskaperna gör att cellerna kan kommunicera och överföra energi och information med kvantmekaiska fenomen, som: 
  1. kvantsammanflätning - då de samverkar som om de vore sammanbundna
  2. kvanttunneling - då energi överförs i princip utan förluster 
Det gör att man har goda skäl att anta att liv inte kan förklaras utan att ta med kvantmekaniken. Det är ett område inom fysiken som man hittills ansett bara gäller fenomen i mikrokosmos, inne i partikelfyskens och atomkärnornas inre värld. 

I den 'vanliga' världen gäller de gamla klassiska, välbekanta mekaniska lagarna, anser de flesta fortfarande.

Cellerna samverkar, kanske inte bara genom individen utan även mellan andra individer och allt annat levande? Allt hänger kanske samman och utvecklar sig till allt högre grad av komplexitet och samverkan (koherens)?

Kvantmekaniken i stor skala
Men eftersom Liv och Medvetande inte har någon som helst förklaring i den klassiska modellen så är det kanske dags att uppdatera vår världsbild? 

Det faktum att vi bara kan observera 4% av Universum som materia, resten av energin är mörk materia 23% och mörk energi 73% - gör att det är mer vi inte vet än vad vi så tvärsäkert tror vi vet.

Inom kvantmekaniken kallas den mörka energi för Nollpunktsfältet - i Indien har man kallat det 'Fältet av oändliga möjligheter'.

Längst in i materien hittar man kvarkar och gluoner som i grunden är energi och information.

I den Vediska mystiken har man under tusentals år talat om Prana och Akashafältet, livsenergin och Fältet av in-formation - det som formeras in i vårt medvetande.

Håller den materialistiska världsbilden på att ersättas av en mer Livs-centrerad världsbild? Ett synsätt där Liv och Medvetande är utgångspunkten istället för atomer som slumpmässigt studsar runt med hjälp av solens värmeenergi?

Kanske det liv vi upplever och hela universum, växelverkar med Akashafältets In-Formation till allt högre grad av komplexitet och koherens? 

_________
Referenser 

-----------------------------------


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar