Redan för sjuttiotusen år sen utforskade de världen. Det är ingen skillnad på dem och oss - vi är alla Homo Sapiens. De for från Afrika ända till öarna i Indiska Oceanen - Anandanam Islands.
Jarawa folket har levat helt isolerade på Anandanam-öarna i 70.000 år - jo, du läste rätt! Det är en riktigt lång tid. Den senaste istiden hade just börjat lägga sig över Europa. Istiden varade från ca 100.000 - 10.000 år sen. Bara så att du känner det historiska perspektivet!
Jarawas har varit isolerade från alla andra i 70.000 år.
Ändå är de kanske mänskligare än vi?
Man kan ju tänka att evolutionen borde ha specialiserat och utvecklat dem till att bli väldigt annorlunda än oss. Men de är precis som oss - fast det finns några skillnader ändå:
"Jarawa lever sina liv lyckliga och fria, utan religioner eller rädslor
De lever enkelt på vad naturen ger dem, utan att spekulera om framtiden och uten att ångra det som varit
De jagar bara vad de behöver. De respekterar sin miljö
De lever i harmoni, utan våld eller hat. De lever i fred och solidaritet
Under årtusenden har de lyckats behålla sin livsglädje
Om de försvinner kommer vi förlora minnena av de första mänskliga varelserna, allas våra förfäder"
Hur kunde de navigera?
Vår civilserade kultur, som vi är så stolta över, började utforska världen för så 5-600 år sen, ja fast vikingarna var ju ute och for långväga redan på 800-talet. Men ändå - hur kunde dessa naturfolk förflytta sig sådana hiskliga sträckor på havet för 70.000 år sen?
Det kanske var för att de är just naturfolk. De lever med naturen - inte emot den. De låter sig levas i full tillit till naturen för de är ju en del av den, likaväl som strömmar och vindarna tillhör naturen.
Kon-Tiki expeditionen
För inte alltför länge sen, jag var i femårsåldern när det skedde, for Tor Heyerdahl tillsammans med fem andra friskusar iväg på en flotte från Peru ända till Polynesiska öarna. Det var inte bara ett spännande grabbäventyr - det var forskning. En hypotes skulle bevisas med ett realistiskt experiment.
Heyerdahl var etnograf, dvs en sån som studerade kulturer och samhällstyper. Han hade sett kulturella likheter mellan indianfolken i Sydamerika och invånarnas på de Polynesiska öarna. Uråldriga statyetter såg likadana ut.
Slutsatsen han drog var att folket på öarna hade utvandrat från Sydamerika, de kom inte från Asien som var den vanliga uppfattningen. Det blev en våldsam konflikt i forskarleden. Tor - norrmannen med anor från vikingatiden tog upp striden.
Kon Tiki drev 7000 km med strömmarna och
vinden från Peru till Polynesien
Flotten byggdes enligt gamla indiantraditioner av stora balsastockar som virades samman av hamparep. Ingen spik eller wire, bara naturmaterial. Precis om inuiternas hundspann och kajaker. Projektet betraktades av alla förståsigpåare som ett självmordsuppdrag.
101 dagar senare landade de på en obebodd ö i Polynesien. De filmade hela äventyret och fick en Oskar för den som Bästa dokumentär 1951. Se gärna originalet!
Den vite mannens Hybris
Heyerdahl visade med Kon Tiki-flotten att ursprungsbefolkningarna hade förmågor som vida överstiger den 'civiliserade' mannens på mänsklighetens väsentligaste områden - relationen till Naturen. De kunde färdas över världshaven med enkla farkoster för de hade tilliten till naturen av den enkla anledningen att de upplevde sig själva som en del av helheten. Precis som alla djuren och växterna.
Ingen av de sydamerikanska indianerna som gav sig iväg på sina Kon Tiki-flottar kom någonsin tillbaka och kunde berätta hur det gick och vart det hamnade. Strömmarna och vindarna går ju hela tiden bara åt ett håll. Det går inte att fara tillbaka på samma vis. De litade på Livet.
Den vite mannen började exploatera världshavens alla öar och kontinenter bara för ca 500 år sen. Bara för 500 år sen! De förde inte bara med sig ideér om att de var ett herrefolk med rätt att erövra allt de upptäckte. Fartygen var dessutom fullastade med råttor och allehanda sjukdomar. Den 'civiliserade' Europeiska kulturen var full av sjukdomar, mässling, lunginflammation och influensa. När de mötte ursprungsbefolkningar som inte var immun mot sånt spred sig sjudomarna som en löpeld i torrt gräs.
Jarawas mötte den vite mannen för första gången då engelsmännen koloniserade Anandanam Islands i slutet på 1700-talet. Då uppskattades de till 7000 på ön. Under de fyra första åren 1789-1793 dog de flesta och därefter har de periodvis varit utrotningshotade. Nu återstår bara ca 400.
Förödande jordbruk
Så fort nya kontinenter och öar upptäcktes så kom nybyggarna med sina Noaks ark fyllda med kreatur, plogar och yxor. Det hade förödande effekt på de känsliga biotoper som 'paradisöarna' var. Det känsliga djur- och växtlivet tålde inte invasionen av getter, kor och råttor och många öar avskogades bara på några årtionden.
Det är som att övergången från jägar-samlarsamhällena till jordbrukens by- och samhällskultur var en revolutionerande förändring. En femtusen års omvälvande process som vi just nu upplever i sin yttersta konsekvens.
Jordbruk med tillhörande urbanisering leder till en energikrävande livsstil, överbefolkning, industriell matproduktion som leder till sjukdomar och kräver skövling av regnskogarna, utfiskning av haven, ett ekonomiskt system som kräver tillväxt, politiska system som skapar maktmissbruk och konflikt och vanvettiga krig. Allt baserat på en religiös herrefolksuppfattuing. Vi har kallat det framsteg och välstånd.
Har vi något att lära oss - så att vi blir mänskliga igen?
Vi har skapat en värld som Jarawas inte vill vara en del av.
"Er värld är dålig för oss, vi tycker inte om den.
Det är alltför mycket folk, alltför mycket oväsen, ingen frid.
I er värld luktar det illa.
Vi behöver inte er värld. Vi älskar vår djungel.
Vi kan inte älska er värld."
Hur kommer det sig att vi anser att vår artificiella kultur är så överlägsen allt annat?''
-----------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar