Vad är det för besynnerlig kraft som driver Livet? Vad är det som styr?
Ägget befruktas av spermien och det bildas ett nytt liv. Men är inte den reflektionen en missuppfattning? Både ägget och spermien är i högsta grad levande långt innan befruktningen. Liv kommer ur Liv. När startade mitt liv egentligen och när slutar det?
Ett embryo utvecklas, blodådror bildas blod pumpas runt redan innan hjärtat har blivit till. Därefter vecklar en blodåder ihop sig och bildar hjärtat som pumpar runt - livet ut. Men rent teoretiskt räcker inte "pumpens" tryck till för att pumpa ut blodet genom alla de tunnaste och ytterstas små blodkärlen. Själva livet pulserar och hjälper till. Vad är det som pulserar genom allt levande? Vad är Livets puls?
En manet har inget hjärta, inte heller något blodsystem. Den har inget nervsystem, inget egentligt matsmältningssystem - inget system över huvud taget. Men den lever, helt klart. Det är stor skillnad mellan en manet och en plastpåse som driver runt i havet. Den är dessutom vacker!
Maneten är bara en koloni av levande celler som var och en är en fullkomlig varelse som tar in näring, omvandlar energi och gör sig av med avfallsprodukter. Och cellen förökar sig när det är dags. Maneten är ett litet samhälle av en massa autonoma individer som alla samarbetar och gör så att maneter beter sig på ett ändamålsenligt sätt, som en manet skall göra för att vara manet. Är inte det hisnande? Hur kommunicerar cellerna när de reagerar blixtsnabbt på impulser utifrån, ljus t ex? Vad är Livets kraft och vad är det som gör att jag lever? Förstår vi Livet? Nej, men vi upplever det.
Tekniken tar vid
På måndag skall de montera in en Venport, en röranslutning i bröstet. En enkel operation som gör att min kropp smidigt kan fyllas på regelbundet med en cocktail av kemikalier som tar död på Livet, men bara livet i en del utvalda celler. Bara de som inte följer Livets puls. Bara de som har börjat skena iväg på egen hand - cancercellerna. En del av de schyssta cellerna stryker förstås med men de kanske kan repareras av Livet när väl busarna har dödats. En delikat balansgång.
Livet förstår vi människor oss inte på än men vi är bra på Döden, att döda. Själva Livet är fortfarande ett mysterium.
Just nu läser jag Ålevangeliet. Ålen är ett riktigt präktigt mysterium. Som litet yngel simmar den upp i något litet vattendrag och lever sedan där i 12-15 år. Plötsligt och utan begriplig anledning får den för sig att föröka sig fast den har inga könsorgan, ägg eller spermier eller annan fortplantningsutrustning. Den drar i alla fall iväg, bort från sin lilla göl och simmar mot ut mot havet, tarmar och hela matsmältningssystemet försvinner. Den lever på fettreserver och får i stället könsorgan. Fenor och ögon blir större och den simmar på flera hundra meters djup målmedvetet till andra sidan Atlanten, till Sagassohavet. Där leker de förmodligen, ingen har sett hur det går till och äggen befruktas. Sen dör dom, tror man för ingen har sett någon vuxen ål lämna Sargassohavet. Vad är det som styr ålen?
Den allmänna uppfattningen sedan 1953 är att allt det här står inskrivet i DNA. Vi tror vi vet.
Men Ålevangeliet är en naturvetenskapligt förankrad hel bok fylld av besynnerligheter runt ålen. Den har gäckat människans förstånd ända sen Aristoteles.
Borde vi människor inte snart bli lite ödmjuka inför Livets perfektionism och underfundighet?
Ägget befruktas av spermien och det bildas ett nytt liv. Men är inte den reflektionen en missuppfattning? Både ägget och spermien är i högsta grad levande långt innan befruktningen. Liv kommer ur Liv. När startade mitt liv egentligen och när slutar det?
Ett embryo utvecklas, blodådror bildas blod pumpas runt redan innan hjärtat har blivit till. Därefter vecklar en blodåder ihop sig och bildar hjärtat som pumpar runt - livet ut. Men rent teoretiskt räcker inte "pumpens" tryck till för att pumpa ut blodet genom alla de tunnaste och ytterstas små blodkärlen. Själva livet pulserar och hjälper till. Vad är det som pulserar genom allt levande? Vad är Livets puls?
En manet har inget hjärta, inte heller något blodsystem. Den har inget nervsystem, inget egentligt matsmältningssystem - inget system över huvud taget. Men den lever, helt klart. Det är stor skillnad mellan en manet och en plastpåse som driver runt i havet. Den är dessutom vacker!
En enkel manet - egentligen ett stort mysterium
Maneten är bara en koloni av levande celler som var och en är en fullkomlig varelse som tar in näring, omvandlar energi och gör sig av med avfallsprodukter. Och cellen förökar sig när det är dags. Maneten är ett litet samhälle av en massa autonoma individer som alla samarbetar och gör så att maneter beter sig på ett ändamålsenligt sätt, som en manet skall göra för att vara manet. Är inte det hisnande? Hur kommunicerar cellerna när de reagerar blixtsnabbt på impulser utifrån, ljus t ex? Vad är Livets kraft och vad är det som gör att jag lever? Förstår vi Livet? Nej, men vi upplever det.
Tekniken tar vid
På måndag skall de montera in en Venport, en röranslutning i bröstet. En enkel operation som gör att min kropp smidigt kan fyllas på regelbundet med en cocktail av kemikalier som tar död på Livet, men bara livet i en del utvalda celler. Bara de som inte följer Livets puls. Bara de som har börjat skena iväg på egen hand - cancercellerna. En del av de schyssta cellerna stryker förstås med men de kanske kan repareras av Livet när väl busarna har dödats. En delikat balansgång.
Livet förstår vi människor oss inte på än men vi är bra på Döden, att döda. Själva Livet är fortfarande ett mysterium.
Just nu läser jag Ålevangeliet. Ålen är ett riktigt präktigt mysterium. Som litet yngel simmar den upp i något litet vattendrag och lever sedan där i 12-15 år. Plötsligt och utan begriplig anledning får den för sig att föröka sig fast den har inga könsorgan, ägg eller spermier eller annan fortplantningsutrustning. Den drar i alla fall iväg, bort från sin lilla göl och simmar mot ut mot havet, tarmar och hela matsmältningssystemet försvinner. Den lever på fettreserver och får i stället könsorgan. Fenor och ögon blir större och den simmar på flera hundra meters djup målmedvetet till andra sidan Atlanten, till Sagassohavet. Där leker de förmodligen, ingen har sett hur det går till och äggen befruktas. Sen dör dom, tror man för ingen har sett någon vuxen ål lämna Sargassohavet. Vad är det som styr ålen?
Den allmänna uppfattningen sedan 1953 är att allt det här står inskrivet i DNA. Vi tror vi vet.
Men Ålevangeliet är en naturvetenskapligt förankrad hel bok fylld av besynnerligheter runt ålen. Den har gäckat människans förstånd ända sen Aristoteles.
Borde vi människor inte snart bli lite ödmjuka inför Livets perfektionism och underfundighet?
-----------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar