Cancerrapport Del - 5

Igår gick jag in i det sista giftemålet, den sista cytosatbehandlingen - Jippe! Det känns. Kroppen behöver allt längre återhämtning för varje behandling. Det är inte bara cancern som mals ner.

Under dagen fylls kroppen med cellgift

Tacksamt tar jag emot behandlingen

Rikta uppmärksamheten åt rätt håll

Men det gäller att hålla fokus - inte på biverkningarna utan på delmålen, möjligheterna till fysisk träning och se till att inte tappa vikten. Visst finns det biverkningar. Skinnet trillar av i händer och fötter, kramp i vaderna så fort man sträcker lite på sig, munsår i munnen och periodvis riktigt dålig aptit, håglöshet och slöhet - men va´ fan. Det är skitsaker! Jag överlever. Jag känner att jag blir bra och jag klarar att ta fysiska utmaningar däremellan. Det gäller att hålla fokus på det!

Utmana fysisk aktivitet
Under den här perioden tog Folke och jag en långfärdskridskotur runt Öjesjön utanför Härnösand. Visst - på slutet fick jag pausa ofta och vila på ispiken för jag blev knäsvag, men vi kom runt.

Lite ringrost på Öjesjön - premiäråkning

I lördags hoppade jag på en paddelutflykt med Friluftsfrämjandet. Vi startade i Hartungsviken på Alnön och for runt Rödön, rundade Rödö fyr och tillbaka genom sundet till Rödökalv. Där hade det samlats en hel del is och nyis mellan flaken. En tripp på ett par mils havspaddling.

Havspaddling i stilla väder är lågintensivt - som att promenera 

I kajaken kändes allt bra. Men när jag kom hem kände jag hur utpumpad jag blivit. Feber steg och snoren rann. Jag hade blivit nerkyld - men inte förkyld. Efter ett par timmar var det över! Det betyder att kroppen har ett försvar som funkar någorlunda. Immunförsvaret är inte helt utslaget. Vilade hela dan efter ...

Issörja i lagoma mängder är utmanande

Hamnar man ovanpå isen är det isdubbar som gäller

Hamnar man under isen är det värre

Jag hade laddat ordentligt på morgonen, som inför ett skidlopp. Två bamsetallrikar havregrynsgröt, rejält med lingonsylt, två ägg, två koppar kaffe och fyra kalla pannkakor med socker  som var kvar efter gårdagens pannkaksorgie. Här gällde det att fylla på med snabba kolhydrater.

Kostfilosofi runt cancer
Efter alla råd hit och dit av alternativfilosofer, dietisten, projektledaren (överläkaren) och mina egna erfarenheter av hur kroppen reagerar har jag funderat över en strategi som passar mig. Ingen sanning alltså.

För att hålla sig frisk bör jag nog undvika att överäta snabba kolhydrater och socker. Kroppen är ju biologiskt utvecklad under flera hundratusen år till jägar/samlartillvaron som innebar en ständig brist på energi. De som åt mest överlevde. Så är det inte längre.

Nu för tiden vadar vi oss formligen genom ett hav av kaloririk mat i en miljö och livsstil där vi dessutom bombarderas av cancerangrepp. Det är läge för medveten vaksamhet så man inte markbereder för kräftans djävulska angrepp. Immunförsvaret är gjort för att ta hand om ca 2000 cancerangrepp om dagen men det klarar inte vad som helst.

Har kräftan väl nupit tag i kroppen och bitit sig sig fast så kan man ju försöka sig på att svälta ihjäl cancercellerna genom att gå in i ketos. Det är kroppens sätt att ta sig igenom svältperioder. Då ställer levern om till att producera ketoner av fett och friska celler kan göra energi av ketoner om det inte finns socker. Cancercellerna är inte lika bra på det. Dom trivs bäst med fullgas på socker.

Men får dom inte tag i lätta kolhydrater så fermenterar de ner allt annat de kommer över i kroppen. Det blir en tuff kamp att försöka svälta ut sådana fiender.

Kemoterapi kräver energi
Själva cytostatbehandlingen är en krigföring som kräver kopiösa mängder bränsle. Mitt tankefel var från början att köra ketogen kost, svälta ihjäl cancern samtidigt som jag tar hjälp av skolmedicinen att få död på cancern. Man det goda ur bägge metoderna. Men icke! Det blev energibrist och jag rasade i vikt. Det går inte kriga utan bränsle.

Det kändes så tydligt att kroppen behövde lättillgänglig energi. Det fick bli två stadiga grötportioner varje morgon och pannkaksorgier de dagar aptiten var för låg. Under kemoterapin kan man proppa i sig snabba kolhydrater som om man springer ständig maraton. Det känns så mot alla tidigare principer.

En bunt nattmackor av vitt bröd med ost och apelsinmarmelad innan man går och lägger sig. Perfekt enligt dietisten! Osten ger protein som också är risk för att komma i underskott.

Härligt - jag äter och proppar i mig, gärna en glass framför kvällsfilmen på Netflix. Ändå är det svårt att inte tappa vikt! Vilken njutning!

Övergången till vettig kost
Om fjorton dagar får jag skärpa opp mig igen. Då gäller det att släppa alla fula vanor. Men som tur är finns det hjälp att få. På Living Food Institute i Värmland håller de kurser i rehabilitering efter cancerbehandlingar. Där kör de en kosthållning som baserar sig 80-talets Livingfood-pionjär Ann Wigmors ideér om att äta i sig livsenergi. En kost som baserar sig på groddar och vetegräsjuice. Man äter formligen sprudlande liv.

Allt nyfött är ju proppfullt med livsenergi. Kosten i kombination med övrig aktivitet, yoga meditation och personlig utveckling - alltsammans bygger upp kroppen igen. Dit drar jag i mars!

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Skitenkel klimatinsats

Varför slutar inte alla torka sig i baken med papper? Skogen försvinner och inte heller är det särskilt hygieniskt!

Om hela världens befolkning skulle torka röven med papper skulle det inte finnas en trädpinne kvar på jorden. Men vi, som tillhör den vite mannens högt 'civiliserade' kultur, hugger ner skogen för att kunna torka bajset istället för att tvätta oss rena. Hur kan det bara fortsätta rulla på så utan att någon reagerar?

SCA hugger ner svensk skog och gör toarullar 

 Bolzonaro hugger ner regnskogen för mer soja till köttproduktion

Foto: Pär Olert

Alla förstår egentligen hur korkat det är men det är en livsstilsfråga. En ingrodd kulturell vana och sedvänja.

Det roliga är att den vanan är väldigt enkel och billig att ändra på, i alla fall teoretiskt. Du köper en handdusch på Bauhaus för 179 kr och monterar på en halvtimme. Sen är det bara att tvätta sig i baken med ena handen och spola med andra. Håll på så länge att det blir rent, både i handen och baken, så att du med gott samvete kan torka bort vattnet med en handduk.

Men hur många är beredda att göra den förändringen? Är det kanske tabubelagt att vidröra själva anus?

Dusch-bidé kopplas till handfatet

Majoriteten av världens befolkning beter sig inte som 'den vite mannen'. I Indien och Afrika äter man med höger hand. Där är det tabu att vidröra maten med vänster för den tvättar man baken med. Det är deras 'programmering' som de får med sig från barnsben.

Ett par andekdoter
De flesta biståndsarbetare som åker till Afrika eller Asien anpassar sig inte till den lokala traditionen att tvätta sig istället för att torka sig. Jag träffade en svensk biståndsarbetare på 60-talet som räknade ut och sen köpte med sig två års toalettpappersbehov då han for till Tanzania. Bara för att vara säker på att inte bli utan toapapper!
-------
Vid en biologitentamen i Indien ställdes uppgiften: - Redogör för människans matsmälningssystem.
Den mindre påläste eleven skrev: - Matsmälningssystemet börjar i högra handen och slutar i den vänstra. Han fick en liten poäng ändå, för sin slagfärdighet.

Byt stil - idag
Våra toalettrutiner är ett klockrent exempel på en dysfunktionell kulturell programmering som sitter etsat i vårt undermedvetna alltsedan potträningen i spädbarnsåldern. Våra tidigaste program är väldigt svåra att ändra på. Detta program borde väl ändå vara allra lättast att ändra på. Det är ju bara att ta ett beslut och ändra beteende redan idag, eller hur?

Vill man göra något effektivt för att minska koldioxiden i atmosfären så skall man plantera träd eller åtmionstone låta träden stå kvar. En normalstor gran räcker till ca 590 toarullar. Låt granen få stå kvar.

Nästa strukturella idioti är ju att vi spolar ut avföringen i avloppet istället istället för att tillföra näringen till växterna, men det är ett mer komplicerat strukturellt problem att lösa. Rent tekniskt skulle det kunna gå att lösa om vi bara vill. Ladda t ex biokol med näringen från urin och fekalier (inte till grönsaker) och sedan berika mullen och plantera träd. De är de effektivaste koldioxidupptagarna.

När många ändra sig lite - ja, då händer det mycket.

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Teslas möte med Yogin

Kvantfysiken är ett möte mellan österländsk filosofi och västerländsk vetenskap. Geniet Nicolai Tesla mötte redan på 1800-talet yogin Swami Vivekananda. Kvanfysikernas giganter, Bohr, Schrödinger, Heisenberg m fl studerade Veda-skrifterna.

Översättning av Aleph Faenas artikel 26 februari 2018 i Agent for Change

En dag mötte vetenskapen visdomen i ett slumpmässigt möte mellan Tesla och yogien Swami Vivekananda.

I ett osannolikt skede, långt bak i historien var det möjligt att alla mystikerna i Vedas Indien hade upptäckt allt angående världens natur och verklighet. Följaktligen är allt som sagt sedan dess bara kommentarer till den visdom som redan finns nedskrivet i de heliga texterna. Verkar den här hypotesen extravagant?

År 1896 spelade skådespelerskan Sarah Bernhardt i en pjäs som heter Iziel. Enligt en deltagares ord var det en ”fransk uppläsning av Buddhas liv.” Grovt sett utvecklades stycket kring en kurtisan, Iziel, som försökte förföra Buddha medan han mediterade vid foten av det legendariska fikonträdet där han uppnådde upplysning. Buddha utnyttjade Iziels förförelse för att predika om världens fåfänga. Spelet var ett av de många västerländska uttryck för intresset för lärorna i öst och specifikt för Vedanta, en av de sex hinduiska filosofiska skolorna baserade på Vedas.

Åtminstone så förstod Swami Vivekananda det. En natt i februari samma år gick han för att se en föreställning av Iziel. Vivekananda var redan en yogi erkänd för sin kunskap om de heliga texterna och särskilt för att han hade varit favoritstudenten till Sri Ramakrishna Paramahamsa, en av 1800-talets mest anmärkningsvärda yogier. Ramakrishna hade flera mystiska upplevelser och ansågs vara en inkarnation av den Högsta Brahmanen. 

Yogin Swami Vivekananda och uppfinnaren Nicolai Tesla

öppnade mötet mellan österländsk filosofi och västerländsk vetenskap 

redan i slutet på 1800-talet. Det blev en murbräcka in mot kvantfysiken.

I det sammanhanget var Vivekananda en avgörande koppling mellan hans lärare och väst. Även om han föddes och tränades i Calcutta, sedan hans ungdom, var hans kunskap om västerländsk kultur lika stort som hans intresse för vedantisk doktrin. Denna kombination, tillsammans med Ramakrishnas handledning, gjorde Vivekananda till en entusiastisk ambassadör för Vedantisk visdom utanför Indien.

Sarah Bernhardt visste allt detta, eller åtminstone, hon visste vem Swami Vivekananda var. När hon träffade honom bland publiken i teatern samma kväll arrangerade hon ett möte med honom i slutet av föreställningen.

Allt tycktes hända av en slump. Men ibland är tillfällena själva upphängda i universum, och för bara ett ögonblick upphör de helt att existera.

Mötet efter spelet skulle också inkludera Nikola Tesla. 39 år gammal hade han redan uppfunnit växelströmsmotorn och utvecklade och patenterade andra elektriska uppfinningar och fick därmed de inkomster som behövs för att starta Nikola Tesla Company. Vid denna oerhört fruktsamma tid i sitt eget liv var Tesla upphetsad inte bara av vad han hade uppnått, utan av de nya forskningsområden som hans egna upptäckter hade öppnat.

Under kvällen träffades Vivekananda och Tesla och började tala. Båda överraskades av att  samtalen övergick till ämnen av ömsesidigt intresse. För Vivekananda, för att de täckte själva substansen i livet, och för Tesla, eftersom han oväntat hittade inspiration och bekräftelse av några av de idéer som han då knappt kunde uppfatta.

Vivekananda och Tesla diskuterade bland annat uppfattningarna om prâna, âkâsha och kalpas, tre elementära begrepp i den Vedantiska läran. Dessa kan förstås som respektive vital energi, eter och idén om eoner. Prâna kan förstås som en energienhet, âkâsha som materia, och kalpas som tid. 

Enligt Vivekananda, försäkrade Tesla samma natt honom att idéer från en så lång tradition i hinduismen skulle kunna återspeglas i modern västerländsk vetenskap. Samtidigt ansåg Tesla sig ha förmåga att matematiskt visa att kraft och material båda kunde uttryckas i termer av energi. Denna uppfattning är i sin tur mycket nära hinduiska religiösa tankar. "I så fall," skrev Swami Vivekananda senare i ett brev som beskrev mötet, ”kommer den Vedantiska kosmologin betraktas som det stabilaste fundamentet."

Detta var också början på vänskapen mellan yogin och uppfinnaren. Var och en fann en samtalspartner från sin egen position och ändå kunde de knyta an till varandra. Tesla fortsatte att driva sitt intresse för Vedas-läran. Några år senare tvekade han inte att använda några av dess termer (exakt idéerna om prâna och âkâsha) för att beskriva de fysiska fenomenen han hade undersökt.

"Om du vill hitta universums hemligheter, tänk i termer av energi, frekvens och vibrationer," skrev uppfinnaren. Man kan ju undra om Tesla hade kommit till sina djupa universella insikter om han inte upplevt mötet med denne yogi och mystiker?

--------------------------------

Översättning av Aleph Faenas artikel 26 februari 2018 i Agent for Change

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Vår hatkärlek till stress.

Ständig stress, år efter år, gör till slut att andningsmönstret förändras och kroppens alla celler får syrebrist. Det uppstår en mängd olika nya och diffusa sjukdomstillstånd, så kallade moderna Kultursjukdomar. Begreppet utbrändhet till exempel - fanns inte för 50 år sen.

Stress är i grunden bra
Att jobba med kniven på strupen ger mig flow. Jag skjuter gärna upp det jag skall göra till sista minuten. Helst skall det inte finnas tid över till någon plan-B. Uppgiften skall gärna vara en ny utmaning som jag inte har gjort tidigare och som kanske är på gränsen av min förmåga.

Har jag för gott om tid och allt är förutsägbart blir det gärna lite tråkigt.

Till exempel - när vi skulle till Indien och hålla yogakurs, Brahma och jag, så packade vi inte väskorna förrän på morgonen om tåget skulle gå kl 12.00. Vi blev alldeles tysta då, gick igenom och prickade av checklistan som flygpiloter, de viktigaste detaljerna låg samlade i sängen i gästrummet, tillsammans med allt annat. Vi for runt och var väldigt effektiva och i bilen mot SJ gjorde vi High Five. Yes - vi klarade det!

Stress är bra. Det gör oss alerta och höjer prestationsförmågan. Vi släppar allt annat och är totalt fokuserade. Det ställer om hela vårt system av hormoner, muskler och sinnesskärpa. Hela vår västerländska kultur belönar oss som gärna och ofta utnyttjar vår stresstålighet.

Vi är biologiskt sett skapta för ett liv med stress, återkommande livshotande stressituationer men däremellan perioder då kroppen kommer till ro igen. Vila och återhämtning är nödvändigt.

Farlig brist på vila
Vår kultur belönar tyvärr dem som kan arbeta under kontinuerlig stress, år efter år. Även fritiden blir gärna lika stressig eftersom utbudet av häftiga prylar och upplevelser är så stort och lönen så himla bra.

Allt det här vet vi. Stress blir farligt när vi inte ger oss tid till återhämtning.

Testa dig själv om du är beroende. Sätt dig ner och sitt helt still i 10 minuter, utan bok eller Seduko eller TV eller .... Sitt bara still och gör absolut ingenting!

Stressandning och kattandning.

När vi blir stressade andas vi med bröstkorgen, snabbare och oftare.  När vi är i vila andas vi normalt med buken eller rättare sagt med diafragman så att buken rör sig. Om du tittar på en katt eller ett spädbarn som vilar så rör sig hela kroppen när de andas.

Vid långvarig stress, som är typiskt för vår moderna livsstil, förtvinar diafragmamuskeln och vi förlorar barnets förmåga till 'kattandning' - vårt andningsmönster förändras och stressandningen blir till slut ett normaltillstånd. Stressandning kännetecknas av att utandningsfasen är väldigt kort medan 'kattandningen' har en långsam och lång utandning.

Det märkliga är att vi får syrebrist när vi andas oftare och fortare. Hur hänger det ihop?

Andningen styrs av pH

I ett autonomt system finns det kännare, receptorer, som känner av när något förändras och systemet behöver skruvas upp eller ner. Det är blodets surhetsgrad eller pH som reglerar andningstakten. Inte syrehalten.

Blodet blir surare när koldioxidhalten i blodet ökar för att cellerna har producerat mycket avfall i form av koldioxid. Koldioxid är en gas som delar upp sig i joner när den löser sig i blodet. Det blir vätejoner och bikarbonatjoner. Ju högre vätejonkoncentrationen blir desto surare blir blodet.

I hjärnstammen har vi receptorer som känner av när pH i blodet sjunker - när  blodet blir surare - och triggar då igång andningen. Det är alltså inte syrebrist som gör att vi andas mer när vi t ex springer. Det finns alltid 97-98% syre bundet till blodets hemoglobin.

Bohr-effekten

Det mest intressanta är att pH också reglerar när syret skall frigöras från blodets hemoglobin och släppas över till cellerna. När pH blir tillräckligt lågt, för att det finns mycket koldioxid upplöst i blodet, (mycket vätejoner) så släpps syret till cellerna. Det är själva grundbulten i problemet med att cellerna får syrebrist efter långvarig stress.

När andningsmönstret ändras så att det blir för lite koldioxid i blodet så får inte kroppens celler tillgång till syret som finns bundet i hemoglobinet.

Pionjären Dr Johannes Lindh 

har beskrivit det här fenomenet i sin bok

Pia Hellertz recension

Vid ett sunt andningsmönster
är utandningen längre än indandningsfasen. Intuitivt tänker vi är att då försvinner en massa koldioxid med utandningsluften, blodets vätejonkoncentration minskar och blodet blir basiskt. Men där gör vi en tankemiss. Under hela utandningsfasen fortsätter ju cellerna att producera avfall. De jobbar hela tiden, dvs de 'fiser' ut koldioxid till blodet men det fylls inte på med något nytt syre. Vi andas ju ut!

Det innebär att ju längre utandningsfasen är desto mer förskjuts koldioxid/syre-balansen mot ett överskott av koldioxid - dvs blodet blir surare. Det signalerar till hemoglobinet att släppa taget om det bundna syret och ge det till cellerna.

Vid ett stört andningsmönster
blir utandningsfasen kort och inandningen dominant, flämtande och fragmenterad. Hyperventilation är ett sådant extremtillstånd. Då intensivandas man inåt och stöter kort och kraftigt på utandningen. Resultatet blir en förskjutning av koldioxid/syre-balansen mot ett underskott av koldioxid - dvs blodet blir mer basiskt. Vid hyperventilation slutar det med att patienten förlorar medvetandet, kroppens sätt att få stopp på 'tokandningen'.

Därför drar man en påse över huvudet på en som hyperventilerar och tvingar tillbaka koldioxiden till inandningsluften för att få tillbaka balansen utan att patienten behöver 'tuppa av'.

Vid permanent stört andningsmönster märks det inte lika dramatiskt men resultatet är att man går med kroniskt för lite syretillskott till kroppens alla celler. Kronisk syrebrist uppstår för att blodet inte tillåts bli tillräckligt surt.

Då är det ju lätt att förstå att det kan uppstå en mängd olika sjukdomssymtom. Kroppen får ju inte tillgång till det livsnödvändiga syret som krävs för energiproduktion till att driva alla kroppens funktionen. Vi stryps sakta till döds i förtid.

Andningsteknik - en av yogans hörnstenar
Pranayama har alltid varit centralt i yogafilosofin och i det praktiska utövandet. Prana betyder 'Livsenergi'. Man föreställde sig redan för flera tusen år sen att vi föds med en ansenlig mängd livsenergi - det som gör att vi lever. Den förbrukas hela tiden men fylls också på hela tiden, i huvudsak genom andningen men även mentalt och genom vår livsstil (möten med energitjuvar t ex).

Andningen är livsviktig.

Övningar som tränar och bygger upp vår diafragmamuskels styrka och flexibilitet är centralt. Men även regelbundna övningar i medveten andning. De gör vi i kombination med de fysiska positioner i yogapassen.

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg

Cancerrapport Del - 4

Datortomografin (magnetröntgen) visade inga tecken på kvarvarande cancerceller. Det är rent - Jippiie! Men då är det lätt att glömma att från början (9/10) hade jag en spridningsbild genom lymfsystemet Klass III av IV, dvs på båda sidorna om kroppens centrumlinje och på båda sidor om diafragmat - högmaligmt lymfom.

Klass IV - hade inneburit spridning även till andra organ och då hade läget varit ännu mer komplicerat.

De fyra tuffa cytostatbehandlingarna har alltså bitit ordentligt, men kroppen tar naturligtvis stryk och igår fick jag den femte, av totalt sex behandlingar. Därefter skall cancermatchen vara över, bara ett par månaders rehabilitering återstår sen.

Överleva behandlingen
Huvuduppgiften nu är att överleva effekterna av giftbehandlingen. Kroppen går ju gradvis ner sig. Det handlar inte bara om illamående och håravfall som det mest talas om. Det är en palett av effekter som tittar fram när kroppens motståndskraft slits ner. Men det finns hela tiden beredskap och motåtgärder.

För fem dagar sen fick jag feber vilket är en alarmsituation. Då är handlingsplanen - ring Hematogogen och kom in om det stiger över 38°C, oavsett tid på dygnet. På kvällen steg det gradvis upp till 38,4° så det vara bara att packa ihop, fara iväg och läggas in. Hela registret av blodprover och influensaprover togs.
Vilka symptom hade jag förutom feber?

• Tungan hade svullnat upp och var full med blåsor långt bakom tungroten. 
• Fingertopparna var ömma och skinnet kändes som det var slitet och hotade spricka vid beröring. Även trampdynorna var konstiga, som det var 'grus i dojorna'.
• Men så var det ju prostatan som började svälla igen så jag hade svår att pinka mer än små skvättar. Det är ju själva gubbgisslet som man inte snackar om men det förvärrades tydligen av cytostatikan. En bladderscanning visade att det stod kvar nästan en halvliter urin i blåsan. Sånt kan man inte gå runt och skvalpa med för då är det risk för infektion i njurarna. 

Jag fick ett par engångskateter så jag kunde själv tömma blåsan och såg framför mig att jag skulle in i katet-träsket igen, med risk för urinvägsinfektioner. Det hade jag ju tagit mig igenom förra året och ansåg mig vara klar med.

Bra värden

Alla värden var bra. Immunförsvaret fungerar (med hjälp av 5 sprutor som ingår dagarna efter varje behandling). Inga bakterier i urinen. Febern sjönk av sig själv under kvällen och efter ronden på morgonen fick jag åka hem.

- Vi hade is i magen och avvaktade med att sätta in antibiotika. Känslan i fingrar och fötter är neurologiska skador av en av cytostatpreparaten så den tar vi bort de sista två behandlingarna så kanske skadorna inte blir permanenta, framför allt inte förvärras. Det var läkarens slutsats. Allt lungt alltså. 

Tungan sköljer jag flera gånger om dan med sån där bakterielösning som gamlingarna har och lägger löständerna i över natten. Det hjälper.

Sen kan man bara spekulera i vad som gjorde att jag fick feber. Kroppen är fantastisk att ta reda på sånt själv och sen reparera den - om vi ger kroppen support. Vi kör t ex med hela uppsättningen av kosttillskott som Sven Eric Nordin rekommenderar i sin bok "Och cancern bara försvann" även om vi övergav den ketogena kosten efter en månads cytatostatbehandlingar.

D-vitamin och immunförsvar

Sedan en månad tillbaka lägger jag mig i solariet en gång i veckan. Det finns en dansk vetenskaplig forskning som visar att D-vitamin måste finnas tillgängligt i blodet för att T-lymfosyterna, immunförsvarets själva anfallstrupper skall gå igång. D-vitaminet har en nyckelroll där - det är själva 'startgasen'. Solexponering, helst över hela kroppen är det effektivaste sättet att höja D-vitaminhalten i blodet. Utomhussol skall 'insupas' när skuggan är kortare än kroppen, dvs mitt på dagen - tvärtemot den 30-åriga antisolpropagandan har förespråkat. Men den där diskussionen tar jag en annan gång.  

Fler motåtgärder man kan göra 

Den gamla huskuren att dricka tre stora glas (900 ml) kroppstempererat, lätt saltat vatten (0,09% samma som kroppsvätskorna och havet har) varje morgon är nog bra. Det signalerar till cellerna att: - nu finns det god tillgång på vatten - nu kan vi släppa iväg alla våra vattenlösliga avfallsprodukter :)

Det har jag kört med i 25 år, minst. 

Lika länge har jag sköljt näsan med den yogiska metoden Yala Neti. Du spolar igenom näsan och hela bihålesystemen med samma typ av kroppsvarmt (duschvarmt) lätt saltat vatten. Då slipper du förkylningarna och allt annat skräp i näsan.

Stoppa förkylningar - skölj bihålorna.

bilden från Yogabutiken.se där köper du kannan

Livet efter detta

Nu siktar vi in oss på att den här cancerperioden snart är avklarat. Vi kommer börja planera vårens och hösten yogaaktiviteter och lägga ut dem på hemsidan ganska snart. Då skickar vi dig ett nyhetsbrev om du finns med på vår lista. Vill du anmäla dig till Insiktsyogas Nyhetsbrev så kan du skicka ett mail till Björn eller Brahma så kommer du med på listan.

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg