En natt i Centraleuropa, hos min syster Kristina satt jag och läste igenom en pärm med brev från Per Hede - min okände far - till hans gamle vän och kompanjon Mr G.
I ett av breven beskrev han i detalj att just idag, för precis 77 år sen föddes det kärleksbarn han lovat Elly. Deras första barn var däremot helt oplanerat. Det var mer av en olycka för Elly och troligen ett stort besvär för Per. Barnet omhändertogs av myndigheterna efter en längre tids misär och skulle adopteras bort till mer stabila förhållanden.
Per var finurlig eller kanske man skall kalla det manipulativ. Jag läste hur han hade lovat Elly ett nytt barn om hon ville skriva på adoptionshandlingarna året innan. Pappret som skulle göra det möjligt för bäste vännen och hans familj att adoptera Maj. Hon fick sen namnet Kristina. (se tidigare inlägg Änglar - finns dom längre?)
Enligt Elly älskade de ju varandra hela livet, fast det var en omöjlig kärlek. Kristina ansåg däremot att - "honom skulle du inte stå ut att leva ihop med."
Den här berättelsen är en spekulation, ett pussel av fragment som framkommit ur brevens innehåll, min mor Ellys berättelser då hon äntligen på ålderns höst fick lätta på sitt livs mörka hemligheter utan att längre skämmas och min syster Kristinas berättelser. Hon kände ju Per eftersom han var en flitig gäst hemma i Stockholm där hon växte upp. Men det skulle dröja 35 år innan hon fick veta att Per var hennes far. Tystnadskulturen var stark på den här tiden.
Kristina har levt hela sitt vuxna liv utomlands men först när hennes båda adoptivföräldrar hade dött tog hon kontakt med Elly och mig och vi arrangerade ett möte hemma hos vår mor Elly i Stockholm. Det är nog 30 år sen nu. Då fick jag intrycket att hon var min halvsyster och ett resultat av något ungdomligt snedsprång från Elly.
Ganska snart for jag ner och hälsade på Kristina där hon visade mig en massa fotografier på sin far Per.
- Men Kristina, när jag ser de här bilderna känns det som jag tittar mig in i en spegel. Vad är det som säger att han inte är far till mig också? frågade jag
- Det är han - men hade du inte frågat hade jag aldrig berättat det, svarade hon.
- Om du vill lära känna honom lite närmare kan du läsa igenom hans brevväxling med pappa (Mr G), sa hon och hämtade pärmen fullproppad med brev från Per. Där fanns också ett vykort från Elly där hon ber om att få komma och hälsa på sin dotter när hon fyllde två år. Hennes handstil gick inte att ta miste på men språket var mer norskt än svenskt.
Det brev som berörde mig mest var där han beskrev detaljerat, nästan lite stolt hur hans arrangemang hade gått i lås. Elly var gift med Helge sedan något år och i det äktenskapet föddes jag, Pers och Ellys väl planerade kärleksbarn 20 dec 1942. Han beskrev hur Brita, Helges mor hade kommit från Bergsjö med festmat, vispgrädde och kaffe. Hon drev ett pensionat. Det var mitt under kriget, Helge låg inkallad i beredskapen under långa perioden men hade fått permission för barnafödandet. Per var frikallad från militärtjänst. Han hade haft lungsoten i sin ungdom.
- Hur fixade ni det där? Var det en hemlighet eller visste Helge om att Per kom och gick när han var borta? frågade jag Elly när hon var gammal och alla korten (nästan) låg på bordet. Helge reste ju dessutom väldigt mycket i sitt senare jobb, ända tills han dog.
- Vi levde i ett kamratäktenskap och det fanns inga hemligheter. Helge och jag hade aldrig sex. Han visste från början att Per är din far.
Vi har spekulerat mycket runt det påståendet, Kristina och jag. Talade hon verkligen sant? Hur var detta möjligt på 40-talet? Elly hade en fin uppfostran och lite vita lögner är ju alltid OK i de kretsarna.
Kristinas favoritteori är att Helge var gay. Hela giftermålet och familjebildningen var ett klädsamt arrangemang för att kunna göra karriär och komma någon vart i den sociala hierarkin.
För Elly var det en elegant lösning att få ut något av den omöjliga kärlek med Per hon hamnat i och dessutom få föda upp deras gemensamma kärleksbarn. Jag överöstes med kärlek så till den grad att jag höll på att storkna. Jag kände mig tvungen att tidigt revoltera - annars hade jag gått under.
Tidigare inlägg i den här storyn:
Morsan - en Metoo-historia
Män och Patriarkatet
Den vite mannens arrogans
Änglar - finns dom längre?
Den vite mannens framfart
I ett av breven beskrev han i detalj att just idag, för precis 77 år sen föddes det kärleksbarn han lovat Elly. Deras första barn var däremot helt oplanerat. Det var mer av en olycka för Elly och troligen ett stort besvär för Per. Barnet omhändertogs av myndigheterna efter en längre tids misär och skulle adopteras bort till mer stabila förhållanden.
Per var finurlig eller kanske man skall kalla det manipulativ. Jag läste hur han hade lovat Elly ett nytt barn om hon ville skriva på adoptionshandlingarna året innan. Pappret som skulle göra det möjligt för bäste vännen och hans familj att adoptera Maj. Hon fick sen namnet Kristina. (se tidigare inlägg Änglar - finns dom längre?)
Enligt Elly älskade de ju varandra hela livet, fast det var en omöjlig kärlek. Kristina ansåg däremot att - "honom skulle du inte stå ut att leva ihop med."
Den här berättelsen är en spekulation, ett pussel av fragment som framkommit ur brevens innehåll, min mor Ellys berättelser då hon äntligen på ålderns höst fick lätta på sitt livs mörka hemligheter utan att längre skämmas och min syster Kristinas berättelser. Hon kände ju Per eftersom han var en flitig gäst hemma i Stockholm där hon växte upp. Men det skulle dröja 35 år innan hon fick veta att Per var hennes far. Tystnadskulturen var stark på den här tiden.
Kristina har levt hela sitt vuxna liv utomlands men först när hennes båda adoptivföräldrar hade dött tog hon kontakt med Elly och mig och vi arrangerade ett möte hemma hos vår mor Elly i Stockholm. Det är nog 30 år sen nu. Då fick jag intrycket att hon var min halvsyster och ett resultat av något ungdomligt snedsprång från Elly.
Första mötet med min syster Kristina hemma hos Elly.
Morsans livsmål - ett vackert hem
Ganska snart for jag ner och hälsade på Kristina där hon visade mig en massa fotografier på sin far Per.
- Men Kristina, när jag ser de här bilderna känns det som jag tittar mig in i en spegel. Vad är det som säger att han inte är far till mig också? frågade jag
- Det är han - men hade du inte frågat hade jag aldrig berättat det, svarade hon.
- Om du vill lära känna honom lite närmare kan du läsa igenom hans brevväxling med pappa (Mr G), sa hon och hämtade pärmen fullproppad med brev från Per. Där fanns också ett vykort från Elly där hon ber om att få komma och hälsa på sin dotter när hon fyllde två år. Hennes handstil gick inte att ta miste på men språket var mer norskt än svenskt.
Det brev som berörde mig mest var där han beskrev detaljerat, nästan lite stolt hur hans arrangemang hade gått i lås. Elly var gift med Helge sedan något år och i det äktenskapet föddes jag, Pers och Ellys väl planerade kärleksbarn 20 dec 1942. Han beskrev hur Brita, Helges mor hade kommit från Bergsjö med festmat, vispgrädde och kaffe. Hon drev ett pensionat. Det var mitt under kriget, Helge låg inkallad i beredskapen under långa perioden men hade fått permission för barnafödandet. Per var frikallad från militärtjänst. Han hade haft lungsoten i sin ungdom.
Farsan Helge låg i beredskapen när saker och ting hände
- Hur fixade ni det där? Var det en hemlighet eller visste Helge om att Per kom och gick när han var borta? frågade jag Elly när hon var gammal och alla korten (nästan) låg på bordet. Helge reste ju dessutom väldigt mycket i sitt senare jobb, ända tills han dog.
- Vi levde i ett kamratäktenskap och det fanns inga hemligheter. Helge och jag hade aldrig sex. Han visste från början att Per är din far.
Vi har spekulerat mycket runt det påståendet, Kristina och jag. Talade hon verkligen sant? Hur var detta möjligt på 40-talet? Elly hade en fin uppfostran och lite vita lögner är ju alltid OK i de kretsarna.
Kristinas favoritteori är att Helge var gay. Hela giftermålet och familjebildningen var ett klädsamt arrangemang för att kunna göra karriär och komma någon vart i den sociala hierarkin.
För Elly var det en elegant lösning att få ut något av den omöjliga kärlek med Per hon hamnat i och dessutom få föda upp deras gemensamma kärleksbarn. Jag överöstes med kärlek så till den grad att jag höll på att storkna. Jag kände mig tvungen att tidigt revoltera - annars hade jag gått under.
-----------------------------------
Tidigare inlägg i den här storyn:
Morsan - en Metoo-historia
Män och Patriarkatet
Den vite mannens arrogans
Änglar - finns dom längre?
Den vite mannens framfart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar