Morsan - en Metoo-historia

Några veckor innan morsan dog sa hon till Brahma och mig:

- Åk hem till mig och hämta mina fina bröllopskläder. Jag har gjort iordning en påse därhemma. Ta hit den och göm den där i garderoben så inte sjuksystrarna får syn på den för då kommer de tro att jag är knäpp. När jag sen har dött skall jag ha de kläderna på mig för då skall jag möta Per. Det har han lovat. Glöm inte guldskorna.

Per var hennes stora kärlek genom hela livet men hon fick aldrig leva med honom, på riktigt. Bara få vara älskarinna och föda två av hans barn. Men Per och Elly älskade varandra innerlig, berättade hon på gamla dar. För henne var det i alla fall så.

Hon, min mor Elly var kärlek, helt igenom men blev ringaktad och förkastad redan från början i sitt liv. Hon fick aldrig blomma ut.

Hon föddes som sista barnet, oönskat och med en kärlekslös uppväxt i en rik familj.

När hon var 17 blev hon gravid och barnet placerades genast på ett barnhem. Tystnadskulturen var sträng i Bergens överklass i början av 1900-talet. Den här hemligheten rullades upp först för ett par år sen - genom Facebook!

För att komma ifrån den olämpliga fadern till barnet skickades Elly till Prinsessornas Hushållsskola i Stockholm. På tåget träffade hon Per, en gentleman från Åland och under första terminen i skolan blev hon gravid igen, avstäng både från familjen Grevstad, skolan och hyresrummet. Hemlös och pank drev hon runt i Stockholm 1939, kriget bröt ut och efter 1,5 år tog Barnavårdsnämnden dottern.

Vid 20 års ålder hade två barn brutalt slitits ur hennes händer av auktoriteterna.

Jag är hennes tredje barn fast jag fick aldrig träffa Per, vad jag vet. Jag växte upp som 'enda barnet' i en söderförort i Stockholm med morsan. Helge var min farsa men inte min biologiska far. Han jobbade som resande runt om i Sverige, var sällan hemma och brydde sig inte så mycket. 

Hela den här historien har jag fått veta på gamla dar, bit för bit sedan min syster Kristin tog kontakt med Elly och mig först efter att hennes fosterföräldrar båda hade dött, någon gång på 80-talet. Elly brukade därefter berätta sina livs hemligheter för mig när jag hälsade på. Då dukade hon upp med vit duk och brutna servetter. På bordet hade hon också fotografiet av Per som Kristina och jag förstorat upp och ramat in.

Min mor Elly var egentligen inte sjuk när hon hamnade på sjukhus. Hon dog frisk på något sätt men hon hade slutat att äta. Ledsnat på att leva ensam och inte bli tagen på allvar, varken när hon handlade eller sökte in på Universitet i Linköping. Hon var språkbegåvad och inte särskilt åldersdement fast hon då var över 80 år, ville bara fräscha upp sin skolfranska. 

Efter Elly dött hittade jag ett tidningsurklipp i botten på lådan i nattygsbordet. En annons i Bergens Tiderne från 1937 som presenterade Prinsessornas Hushållsskola i Stockholm.

Det finns många grymma inslag i den här väven som inte får plats här, just nu. Sådana här historier får inte tystas ner. De skall fram i ljuset annars befästes ju förtrycket och görs till norm. 

Vår materiella kultur innehåller ett fruktansvärt förtryck och nedvärdering av kvinnan, den som förmedlar det som verkligen betyder något - Liv och Kärlek. 

Den berättelsen ser vi även återspeglad i civilisationens övergrepp på Moder Jord. Det är två fenomen som går hand i hand och båda anses vara OK. 

Ofta har jag funderat på hur barn präglas under de nio månaderna i sin mammas mage och sen under de tidiga barnaåren. Hur vår kvinnosyn och vår relation till Moder Jord skrivs in i våra undermedvetna program. 

Vi blir helt marinerade i den här kulturen och det finns en religiös klangbotten. Männen skrev Bibeln - Gud skapade mannen till sin avbild att styra över jordens alla djur och havens alla fiskar. Kvinnan gjordes i efterhand - för att behaga och vara till mannens förnöjelse.

Är det så underligt att det ser ut som det gör?

Är det inte fullt naturligt att Gretas revolt domineras av unga tjejer vilka ännu inte fastnat?

-----------------------------------

Klickbar Tankekarta över alla inlägg