Det finns en fundamental skillnad i vår grundprogrammering av personligheten hos oss 'moderna' människor jämfört med ursprungsbefolkningar som San-folket i Kalahariöknen, eller Masajerna i Serengetti, eller Jarawa-folket på Anadanamöarna. Det är vår relation till naturen. Vi är separerade från, medan de tillhör naturen. De är naturen - vi är gäster i naturen, hur mycket naturmänniskor vi än anser oss vara. Vi besöker naturen ibland, som rekreation.
Men vi är samma sort människor, rent biologiskt. Det är ingen skillnad. Vi är alla Homo Sapiens och vi har alla levt som de gör, under ett par hundra tusen år. Det är först sedan vi blev bofasta och började odla som separationen startade. Till att börja med som en agrar kultur, därefter en industriell urban kultur. Det är bara 5-10 tusen år sen de processerna började. Men människan som art är 200 tusen år! Uppenbarligen är vi evolutionärt anpassade för att leva som San-folket, som jägare/samlare.
Det är alltså bara vår kulturella programmering, inte vår genetiska uppsättning som gör att vi urbana människor har förlorat känslan för att genuint tillhöra naturen. Vi har genomfört en fantastik utveckling på det naturvetenskapliga området, som givit oss fördelar men till slut gjort oss förblindade. Så till den grad att vi står inför det faktum, att om vi inte gör en drastisk förändring går vi under som art.
Uppdatering till ver 2.0
Det som ändå är hoppfullt är att det handlar om vår kollektiva programmering. Därför kan vi också kollektivt programmeras om. Inte till jägare/samlare utan till människor med en modernare relation till Livet och Naturen.
1. Först byter vi synsätt. Från - Vi är materia som fått liv. Till - Vi är liv som upplever en materiell 'verklighet', sett genom människokroppens förutsättningar.
2. Därefter 'skriver vi om' vårt grundprogram. Från - Jag är en separat individ som gör vägval genom livet. Till - Vi är alla samma liv som uttrycker sig genom våra olika personligheters förutsättningar (inklusive biologiska förutsättningar)
Barn programmeras när deras hjärna ännu bara kan arbeta med en frekvens av 4-7 Hz, samma som vid t ex hypnostillstånd. Vuxna kan omprogrammeras genom upprepning, som när man lär sig något nytt. Alternativt genom hypnos. Självhypnos kan man göra i meditation eller i tillståndet alldeles före insomnandet.
SanKalpa
Den Yogiska metoden kallas SanKalpa. Man går in i ett meditativt tillstånd då hjärnans frekvens är 4-7 Hz och där upprepar man en föresats som skrivs in i det undermedvetna, utan att passera intellektets 'censur'. Det skriver över tidigare program och blir sedan en grund för dina tänkesätt och handlande i fortsättningen. Det blir en grundförändring av din personlighet.
Idag skall vi använda SanKalpa i vår meditation
----------------
Det här var inledningen av fjärde veckans Yoga-Live OnLine med Björn och Brahma som sändes från Söråkers Herrgård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar