Mystik är sånt som finns men inte går att förstå, eller ...
Hur är det egentligen med Tomheten? Redan som barn funderade vi över tomheten när vi tittade upp i den svarta natthimlen. - Var slutar tomheten? Eller hur kom den egentligen till?
Nu vet man. Tomheten finns inte! I alla fall inte mellan stjärnorna. Universum är inte en oändlig tomhet glest befolkad med utspridda galaxer lite här och där.
Men vår kultur vilar på berättelser om att tomheten finns.
Liv i stillhet
Numera vet man att tomhet inte finns. Tomheten är ett fält av oändliga möjligheter. Ett fält av energi i stillhet. En intelligent, kreativ energi. När denna energi sätter sig i rörelse blir det Liv.
Liv är energi som tar sig form och vill förändring, hela tiden.
Formens värld är allt det vi kan sätta ord på; atomer, materia, ljud, ljus, värme, växter och djur, känslor, tankar, reflektioner, filosofier, religioner och allt annat vi kan tänka oss.
Liv utrycker sig genom formens värld, blir form, lever genom formen, uttrycker sig genom formen med de resurser och förutsättningar som just den formen har.
När Liv lever genom sju miljarder myror så blir det en fungerande myrstack, men ändå ganska likartat beteende hos allihop.
När samma Liv uttrycker sig genom sju miljarder människor blir det inte två identiska människor, inte ens enäggstvillingar blir lika.
Vi är förmer
Människan är så otroligt mycket mer komplex i sin biologiska konstruktion. Framför allt har vi förmågan att reflektera, samla erfarenheter, kommunicera och ackumulera kunskap.
Var och en bygger upp sin egen personlighet, ett livslångt bygge av tankar och erfarenheter, idéer och ståndpunkter, trosuppfattningar och religioner. Ett tankebygge.
Vi utvecklar en känsla av att vi är separata individer, en stark känsla av att jag är jag och du är du. Vår kultur förstärker den här separationen genom att systematiskt indoktrinera oss att vi är vår kropp, vår personlighet. Föräldrarna börjar med att forma sitt barn så fort navelsträngen är avklippt.
Om vi växer upp i ett djupt troende hem intalas vi att vår personlighet kommer att leva i evighet efter döden, antingen i himlen eller i helvetet.
Vare sig man kommer till det ena eller andra stället så får man fortsätta i evighet med sin personlighets alla tillkortakommande och begränsningar.
Men Livet var ju oändliga möjligheter!
Om vi istället växer upp med sekulariserade föräldrar intalas vi att vi bara har en kort tid på oss, mellan födelse och död, att förverkliga våra talanger, att lyckas och bli något. Det gäller att få ut så mycket som möjligt av livet... osv.
Inte underligt att vi bränner ut oss och dessutom håller på att bränna upp hela planeten!
Det måste finnas ett tredje alternativ.
Vi har letat utsiktspunkter, klivit upp på Mount Everest, skickat ut Hubbleteleskopet i rymden för att se ännu längre ut och vi skickade ut Voyager på 70-talet som nu skickar signaler från yttre rymden utanför vårt solsystem.
Vi har tittat inåt i materien, letat efter "insiktspunkten", alltings ursprung. Människan byggde ett gigantiskt laboratorium, partikelacceleratorn Cern i Geneve och hittade Higgspartikeln, den allra minsta partikeln, bäraren av "tomhetens egenskaper".
Vi börjar se att allt har sitt ursprung i Kvantvakumet, eller Fältet av oändliga möjligheter. Det var allt annat än tomt! Is Consciousness the Unified Field?
Tredje vägen
Det hade varit mycket billigare att sätta sig ner och meditera. Då hade du också hittat tomheten som inte är tom utan Livet som lever genom dig. Du behöver inte ens meditera för att uppleva att du faktiskt existerar.
Vila i känslan av existensen, så ofta du kan. Förlora dig i själva varandet, lev din passion totalt och i kärlek till livet. Släpp taget och ha tillit. Till slut blir du fri.
Att leva fullt ut innebär att du accepterar personlighetens begränsningar, men vet att du är i grunden så mycket mer. Du har bytt fokus. Du har inte alla dina referenser i din personlighet utan i livet som lever genom egot (kroppen och tankebygget).
Just det här livets kropp och begränsningar är bara tillfälliga, men Livets intelligenta, kreativa energi är evig. Just nu utrycker det sig genom din personlighet och det är bra, hur det än är - för att det är.
Eller som Emma Feigenberg så poetiskt uttrycker det:
"Form kysser form en liten stund. Och liv kysser liv i evighet."
Hur är det egentligen med Tomheten? Redan som barn funderade vi över tomheten när vi tittade upp i den svarta natthimlen. - Var slutar tomheten? Eller hur kom den egentligen till?
Nu vet man. Tomheten finns inte! I alla fall inte mellan stjärnorna. Universum är inte en oändlig tomhet glest befolkad med utspridda galaxer lite här och där.
Men vår kultur vilar på berättelser om att tomheten finns.
Numera vet man att tomhet inte finns. Tomheten är ett fält av oändliga möjligheter. Ett fält av energi i stillhet. En intelligent, kreativ energi. När denna energi sätter sig i rörelse blir det Liv.
Liv är energi som tar sig form och vill förändring, hela tiden.
Formens värld är allt det vi kan sätta ord på; atomer, materia, ljud, ljus, värme, växter och djur, känslor, tankar, reflektioner, filosofier, religioner och allt annat vi kan tänka oss.
Liv utrycker sig genom formens värld, blir form, lever genom formen, uttrycker sig genom formen med de resurser och förutsättningar som just den formen har.
När Liv lever genom sju miljarder myror så blir det en fungerande myrstack, men ändå ganska likartat beteende hos allihop.
När samma Liv uttrycker sig genom sju miljarder människor blir det inte två identiska människor, inte ens enäggstvillingar blir lika.
Vi är förmer
Människan är så otroligt mycket mer komplex i sin biologiska konstruktion. Framför allt har vi förmågan att reflektera, samla erfarenheter, kommunicera och ackumulera kunskap.
Var och en bygger upp sin egen personlighet, ett livslångt bygge av tankar och erfarenheter, idéer och ståndpunkter, trosuppfattningar och religioner. Ett tankebygge.
Vi utvecklar en känsla av att vi är separata individer, en stark känsla av att jag är jag och du är du. Vår kultur förstärker den här separationen genom att systematiskt indoktrinera oss att vi är vår kropp, vår personlighet. Föräldrarna börjar med att forma sitt barn så fort navelsträngen är avklippt.
Om vi växer upp i ett djupt troende hem intalas vi att vår personlighet kommer att leva i evighet efter döden, antingen i himlen eller i helvetet.
Vare sig man kommer till det ena eller andra stället så får man fortsätta i evighet med sin personlighets alla tillkortakommande och begränsningar.
Men Livet var ju oändliga möjligheter!
Om vi istället växer upp med sekulariserade föräldrar intalas vi att vi bara har en kort tid på oss, mellan födelse och död, att förverkliga våra talanger, att lyckas och bli något. Det gäller att få ut så mycket som möjligt av livet... osv.
Inte underligt att vi bränner ut oss och dessutom håller på att bränna upp hela planeten!
Det måste finnas ett tredje alternativ.
Vi har letat utsiktspunkter, klivit upp på Mount Everest, skickat ut Hubbleteleskopet i rymden för att se ännu längre ut och vi skickade ut Voyager på 70-talet som nu skickar signaler från yttre rymden utanför vårt solsystem.
Vi har tittat inåt i materien, letat efter "insiktspunkten", alltings ursprung. Människan byggde ett gigantiskt laboratorium, partikelacceleratorn Cern i Geneve och hittade Higgspartikeln, den allra minsta partikeln, bäraren av "tomhetens egenskaper".
Vi börjar se att allt har sitt ursprung i Kvantvakumet, eller Fältet av oändliga möjligheter. Det var allt annat än tomt! Is Consciousness the Unified Field?
Tredje vägen
Det hade varit mycket billigare att sätta sig ner och meditera. Då hade du också hittat tomheten som inte är tom utan Livet som lever genom dig. Du behöver inte ens meditera för att uppleva att du faktiskt existerar.
Vila i känslan av existensen, så ofta du kan. Förlora dig i själva varandet, lev din passion totalt och i kärlek till livet. Släpp taget och ha tillit. Till slut blir du fri.
Att leva fullt ut innebär att du accepterar personlighetens begränsningar, men vet att du är i grunden så mycket mer. Du har bytt fokus. Du har inte alla dina referenser i din personlighet utan i livet som lever genom egot (kroppen och tankebygget).
Just det här livets kropp och begränsningar är bara tillfälliga, men Livets intelligenta, kreativa energi är evig. Just nu utrycker det sig genom din personlighet och det är bra, hur det än är - för att det är.
Eller som Emma Feigenberg så poetiskt uttrycker det:
"Form kysser form en liten stund. Och liv kysser liv i evighet."
-----------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar