Planeten Jorden är en levande organism, precis som människokroppen, enligt Gaia teorin. En organism med ett självreglerande system som gör att hon fungerar optimalt som en levande varelse.
Syrehalten i atmosfären har varit 21% genom årmiljoner vilket är den optimala procentsatsen för växter och djur. Hade det varit lägre syrehalt hade djurens celler inte fungerat och hade halten varit högre än just 21% så hade vi bl a haft katastofalt mycket mer skogsbränder.
Salthalten i haven är också, och har alltid varit, perfekt för levande varelser trots att floderna hela tiden fyller på med mera salt. Men Gaia har ett inneboende reglerande system precis som vår kropp. Den reglerar temperaturen till exakt 37 gr och styr andningen så cellerna hela tiden får optimalt med syre.
Men Gaia har fått cancer, Maligm Consumsionus.
Cancerceller samarbetar inte med kroppens övriga celler för att hela kroppen skall fungera så bra som möjligt. Cancerceller är superegoistiska. De förser sig själva på alla andra cellers bekostnad. De inser inte att om de kommer att fortsätta så dör kroppen och de själva kommer också gå under. De inser inte att de lever bara så länge kroppen lever vidare.
När vi lever bara för att arbeta och konsumera så har vi blivit cancerceller i Gaias kropp.
Missbruk av energi
Gaias cancerceller "går på" olja och elektricitet. Hade vi inte haft i det närmaste obegränsad tillgång till billig energi så skulle vi inte kunna konsumera så mycket av jordens resurser som vi gör, i allt snabbare takt och trots att vi ser att det inte kommer att gå så mycket längre till!
Om vi minskar energikonsumtionen minskar överkonsumtionen. Det inser ett litet barn.
Riktigt små barn har kvar sin naturliga kontakt med helheten. De inser att vi är ett med allt.
Alla har vi kännt det med hela vår varelse. Varenda levande människa har ju varit i sin mammas livmoder och verkligen upplevt att vi är samma liv som vår mammas. Och vi fortsatte att vara samma Liv som mamma och allt annat, även när vi fötts och navelsträngen klippt av.
Men vi glömde bort det när vi började prata om Jag, Mig och Mitt. Speciellt vår västerländska kultur har systematiskt inpräntat i oss att vi är isolerade varelser som måste forma vårt liv utifrån de resurser vi kan förse oss med.
Vi blir fostrade till "cancerbeteende". Girigheten inger till och med respekt - om den gjort dig tillräckligt rik.
Botandet
Boten kommer när vi inser att vi alla är celler i samma kropp, var och en med sin speciella talang och läggning, att vi egentligen är helheten tillsammans. Den enskilda cellen är inte det primära. Vi är det Liv som gör att kroppen lever och att livet lever vidare även om cellerna byts ut.
När vi lever i passionerad kärlek till livet så är vi friska celler igen. Då blir kreativiten och det vi skapar, i samklang med naturen och det levande.
Syrehalten i atmosfären har varit 21% genom årmiljoner vilket är den optimala procentsatsen för växter och djur. Hade det varit lägre syrehalt hade djurens celler inte fungerat och hade halten varit högre än just 21% så hade vi bl a haft katastofalt mycket mer skogsbränder.
Salthalten i haven är också, och har alltid varit, perfekt för levande varelser trots att floderna hela tiden fyller på med mera salt. Men Gaia har ett inneboende reglerande system precis som vår kropp. Den reglerar temperaturen till exakt 37 gr och styr andningen så cellerna hela tiden får optimalt med syre.
Men Gaia har fått cancer, Maligm Consumsionus.
Cancerceller samarbetar inte med kroppens övriga celler för att hela kroppen skall fungera så bra som möjligt. Cancerceller är superegoistiska. De förser sig själva på alla andra cellers bekostnad. De inser inte att om de kommer att fortsätta så dör kroppen och de själva kommer också gå under. De inser inte att de lever bara så länge kroppen lever vidare.
Missbruk av energi
Gaias cancerceller "går på" olja och elektricitet. Hade vi inte haft i det närmaste obegränsad tillgång till billig energi så skulle vi inte kunna konsumera så mycket av jordens resurser som vi gör, i allt snabbare takt och trots att vi ser att det inte kommer att gå så mycket längre till!
Om vi minskar energikonsumtionen minskar överkonsumtionen. Det inser ett litet barn.
Riktigt små barn har kvar sin naturliga kontakt med helheten. De inser att vi är ett med allt.
Alla har vi kännt det med hela vår varelse. Varenda levande människa har ju varit i sin mammas livmoder och verkligen upplevt att vi är samma liv som vår mammas. Och vi fortsatte att vara samma Liv som mamma och allt annat, även när vi fötts och navelsträngen klippt av.
Men vi glömde bort det när vi började prata om Jag, Mig och Mitt. Speciellt vår västerländska kultur har systematiskt inpräntat i oss att vi är isolerade varelser som måste forma vårt liv utifrån de resurser vi kan förse oss med.
Vi blir fostrade till "cancerbeteende". Girigheten inger till och med respekt - om den gjort dig tillräckligt rik.
Botandet
Boten kommer när vi inser att vi alla är celler i samma kropp, var och en med sin speciella talang och läggning, att vi egentligen är helheten tillsammans. Den enskilda cellen är inte det primära. Vi är det Liv som gör att kroppen lever och att livet lever vidare även om cellerna byts ut.
När vi lever i passionerad kärlek till livet så är vi friska celler igen. Då blir kreativiten och det vi skapar, i samklang med naturen och det levande.
-----------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar