Det är en speciell känsla med en träpaddel i isigt vatten. Det går så tyst. Man kan smyga sig fram. Kajaken var ett perfekt jaktredskap för inuiterna. Det arktiska havet var fyllt av jaktbart byte.
Vattnet har en annan viskositet då det är riktigt kallt, alldeles nära fryspunkten. Det känns en aning 'oljigt' - lite som en dragning åt äggvita på något vis. Träpaddeln har en form perfekt för att smyga sig ner i vattnet utan att riva runt en massa virvlar och skvalp - och den smyger sig också upp ur vattnet. Om du gör ett litet uppehåll, nån sekund, precis när den gått ur vattnet så blir det inga droppar heller.
Långt där framme härjar en flock kråkfåglar på ett isflak ganska nära land, på öns västra udde. De flaxar upp i luften och ner på ett märkligt vis. Intressant. Jag smyger närmare. De är uppenbarligen intresserade av något mitt i flocken. Det visar sig att en av dem är mycket större än de övriga. Kan det vara en korp? Det brukar var ett korppar som håller till här, nära fyren på ön. Men plötsligt vecklar han ut sina formidabla vingar och lättar från isen med något mellan klorna. Ovanför den utspända stjärten lyser den vita övergumpen starkt i medljuset. Det är havsörnen som mumsar på ett byte. Den förflyttar sig bara 10-20 meter närmare land på ett annat isflak och fortsätter riva i sig kadavret. En hisnande upplevelse. Att få vara så nära. Ingen kikare behövs.
Jag lämnar dem i fred, paddlar vidare och då kommer mina bekanta - korparna, småpratande med varandra. De ska väl vara med i kråkdansen runt majestäten när han äter.
Längs södersidan av ön är det helt lä och stilla, men det börjar snöa lite lätt. Märkligt. Framför mig, ut mot gattet är det ju klarblå himmel och flingorna dalar ner genom solljuset och äts upp av vattnet när de landar. Bakom mig finns de mörka snömolnen och flingorna börjar alltmer bli till 'lapphandskar'. Däcket blir vitt av snö. Några svanar trampar igång och lättar efter sina tunga startsträckor när jag kommer för nära.
Runt öns östra udde blir det lite krabbig sjö, kvarlevor efter dagens NO-vindar, lagom mycket för att spola däcket rent från snötäcket. Snöandet var ett kortvarigt ryck och sen kom eftermiddagssolen ur molnen så det glittrar på det nedisade fördäcket.
I viken där jag går iland har ett skikt av nyis lagt sig. Det fnasar när kajaken skär sig ett spår innemot land där bilen står.
Den isiga kajaken far som en våt tvål på takräcket när jag försöker snöra fast den. Bilen lutar lite i snedbacken. Dagens största äventyr var väl att runda bilen för att fästa remmen och hoppas att inte kajaken glider av innan jag nupit fast den. Det var aldrig kallt under paddlingen men nu har jag 'nagelbiten' i fingrarna och är lite 'klumret' när jag remmar fast den.
Hemma hade Brahma bakat kanelbullar... mums.
---------
Rent fysikaliskt har vatten i temperaturområdet +4° till 0°C en annan form än normalt. Det börjar ställa sig in på att bli is ju närmare nollan det blir. Vattenmolekylerna formerar sig i sexkantiga ringar och blir flytande kristaller, stora 'dukar' av sammanhängande sexkantiga ringar. Det syns naturligtvis inte för det sker på molekylnivå men vattnet blir 'lättare', densiteten sjunker ju närmare nollan temperaturen blir. Därför hamnar isen på ytan när det fryser till. Ett av naturens underfundiga knep för att göra förutsättningarna för liv möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar